onsdag 28 augusti 2013

I mitt kök

Min lilla ugn har fått gå på högvarv idag då det har lagats en massa smarrigt, har testat lite nya saker idag. Till exempel tillagade jag hel färsk kyckling i ugnen och till det serverades det skivad potatis som tillagats i ugnen tillsammans med vitvin, olivolja, gullök, vitlök, timjan och hönsbuljong. MYCKET GOTT! Om någon känner för att testa så finns hela receptet på bilden nedan.
När ugnen ändå var varm efter matlagningen så skivade jag upp två bananer tunt och pudrade över kakao, detta torkade jag sedan i ugnen på 80 grader i tre timmar med ugnsluckan på glänt. Detta blev RIKTIGT gott. Fick tipset från min kreativa och konstnärliga moster och jag kan tipsa vidare det för det blev riktigt smarrigt, gott att tugga på om man blir sugen på något  sött. 

tisdag 27 augusti 2013

Höststass

Hösten 2013 närmar sig med stormsteg, trots sommarvärmen har jag idag införskaffat både skor och jacka till i höst. Det gäller att passa på när man hittar något man gillar. :)
Och när jag hittar skor som lyckas passa är det bara att köpa dem direkt. Att jag ens hittar skor på vuxenavdelningen som passar tillhör det sällsynta. Storlek 35 är inte något skoaffärerna har i överflöd precis. Efter att jag köpt skorna lyckas jag springa på en höstjacka som jag bara var tvungen att köpa...
på bild ser den inte så mycket ut för världen men när man har den på sig så blir den jättefin! Så brukar det vara när jag shoppar, jag hittar saker som inte är så snygga på galgen men fina när man får plaggen på sig. (fråga Hanna Jonson)

På campus är nollningen av de nya studenterna i full gång. Fulla och glada människor vart man än tittar, härligt! Förutom när de kissar vid vår balkong, inte jättetrevligt att komma ut på morgonen och dricka sitt kaffe när det stinker kiss av alla som stått där och tömt blåsan. BLÄÄÄ Får se vad som händer i resten av veckan, det kanske händer att jag med tar mig en sväng ut på campus och är med på lite nollning. 

söndag 25 augusti 2013

Ett blåmärke är väl inte så farligt?

Häromdagen hade jag en intressant men inte så givande diskussion om läraryrket med tre personer som har starka åsikter om hur lärare ska behandla sina elever. Jag har inte riktigt kunnat släppa diskussionen för den gjorde mig uppriktigt upprörd och smått orolig.

De tre personerna som jag pratade med tyckte att "lärare är för mesiga, de borde ta i lite mer med hårdhandskarna när eleverna inte lyssnar." De jag pratade med tyckte att man kan ta tag i en elev i armen och föra den ut ur klassrummet och det är ingen fara om det blir ett blåmärke "för det skadar ju inte människan, ett blåmärke är inte farligt." Jag tänker precis tvärt om, jag tycker att ett blåmärke är ett kvitto på att man faktiskt  gjort någon annan illa. Det jag försökte förklara var att jag tillsammans med mina framtida elever kommer att jobba fram en ömsesidig respekt. Det kommer räcka om jag säger "gå ut ur klassrummet" och då kommer de förstå att de faktiskt ska göra det.

Jag tänker mig också att det är farligt om man som lärare "missbrukar" att höja rösten och bli arg. Om jag som lärare inte brukar ryta till kommer eleverna förstå att det är allvar när jag väl gör det. Min personliga uppfattning är också att vuxna ofta har en sned bild av ungdomars attityd. Ofta är elever väldigt trevliga och de tycker om att göra rätt och vara duktiga.

Att ta en elev i armen så att den får ont, är för mig att faktiskt missbruka sin makt. Som lärare har du onekligen en maktposition, du ska vara en förebild för eleverna du undervisar. Eleverna kommer att titta på hur du gör mint lika mycket som de lyssnar på vad du säger. Hur ska du kunna säga till dina elever att vara snälla mot varandra och inte göra varandra illa om du själv som lärare inte behandlar dina elever väl? Dessutom får man aldrig glömma bort att elever i högstadiet fortfarande är barn, och barn gör fel. Som lärare är man den vuxna som ska veta hur man uppför sig, du ska vara den som berättar vad eleven gör fel och varför. Ibland gör elever fel för ett testa gränser, de gör saker som de VET att de inte får göra bara för att de faktiskt vill höra en vuxen säga NEJ. Elever vill ha tydliga regler, när de vet dessa behöver de inte lägre testa gränser och då blir det ett lugnt klassrum med trygga elever, utan att ha lagt ett finger på någon av dem. Detta kommer inte av sig själv och som lärare måste man lägga mycket tid och energi på att få elever trygga i klassrummet. Men detta är numera ett av flera uppdrag som läraren har, det är bland annat detta som de får lön för. Jag skulle kunna göra detta inlägget mer än dubbelt så långt med alla mina åsikter i just denna fråga, men det skulle bli för jobbigt att läsa.

Rätta mig om jag har fel, men det är verkligen inte alla som skulle platsa som förebilder i skolans värld.

Kräftskiva

Gårdagen spenderades i lilla Älmhult med nära och kära hemma hos mamma och pappa. Och eftersom jag har en pappa som är en riktig skrotnisse och en fixarLasse så har han ALLT i sitt garage. Därför bestämde jag mig för att ta med en gammal träskärbräda för att kapa den och putsa den fin igen. Det är lite spännande att vara inne bland pappas saker i garaget och få vara med när det brummar och ryker bland alla maskiner som finns där inne. När jag var liten kunde jag gå in dit bara för att känna lukten av bensin och målarfärg, det är bland de godast lukterna jag vet.
Här är jag i full gång med att slipa skärbrädan.

Senare på dagen kom moster med familj och vänner för att spela frisbeegolf i Haganässpåret. Miljön som vi spelade i var mer underhållande och mysig än själva spelet måste jag erkänna. Jag har ingen tävlingsinstinkt som driver mig till att göra mitt bästa. Och jag är dessutom helt oförmögen att kasta en frisbee utan att kasta rakt in i ett träd, kasta snett eller kasta rakt in i skogen. Jag höll mig på en stadig sistaplats. Men jag är lika glad för det ;) 
Efter storförlusten gick vi hem och åt kräftor, jag får nästan alltid dåligt samvete när jag äter kräftor. Jag kan sitta och titta kräftan in i ögonen och nästan be om ursäkt innan jag knäcker av en klo och så brukar jag tänka "undrar vad denna kräftan hade gjort nu om den inte legat död på min tallrik och väntat på att ätas upp?". Kanske hade den varit med sina kräftbebisar och lärt dem att jaga eller kanske hade den bara legat på rygg bakom en sten och med alger hängande ur mungipan och tagit det lugnt. Vem vet? Men god var den i alla fall.

Nu är det dags att jag tar tag i mitt liv för snart ska jag ta min racercykel in till stan och träffa två nötter som jag inte sett på jättelänge. KUL :) 

fredag 23 augusti 2013

En dag som idag

I morse gjorde jag är spännande upptäckt. Sambon planterade en smultronplanta förra året som bar jättemycket bär. Men denna sommaren har vi knappt fått så mycket som ett smultron. När jag kom ut på balkongen i morse förstod jag varför...
Min glupska katt hade såklart skördat alla bären innan jag eller William hann se röken av dem. Hon blev verkligen tagen på bar gärning när jag hittade henne med hela huvudet nerkört i plantan, det var smaskigt sa hon. Efter att hon glufsat klart på plantan tog vi oss en lite promenad i skogen, på bilden nedan har hon fått syn på en kråka, hade det inte varit för att kopplet hindrade henne hade kråkan fått veta hur vassa hennes små tänder är...
Det är faktiskt så att alla katter måste hållas kopplande på campus, det är alltså inte av elakhet som hon inte får springa fritt. Dessutom hade jag inte vågat låta henne springa runt själv, man vet aldrig vad människor får för sig att göra när de ser en sådan söt katt. 

Middagen ikväll var det William som stod för, det är knappt det går att kalla det för mat men han överraskade i alla fall med amerikanska pannkakor toppade med hallon och hemmakokad chokladsås.  
Behöver jag ens säga att den slank ner utan problem? 

torsdag 22 augusti 2013

Härliga Torsdag

Idag har jag börjat förbereda mig mentalt på att skolan börjar igen om bara lite mer än en vecka. 2 september börjar allvaret och livet som lärarstudent fortsätter. Det närmaste halvåret ska jag ägna mig åt att studera engelska och för att jag ska kunna lära mig något måste jag såklart ha all litteratur som detta kräver. Därför har jag idag beställt böcker för 1100 kr! Som om inte det var dyrt nog har jag också införskaffat nytt block, pennor och en almanacka. Inte konstigt att vi studenter alltid är fattiga ;)

Men nu får det vara slut på gnället. Det finns faktiskt saker man kan göra som inte kostar någonting, exempelvis var jag ute och sprang idag (helt gratis). Jag har fått mig en helt egen hejarklack! Idag var andra gången som jag träffade på en söt gubbe som log mot mig och ropade "HELT RÄTT TJEJEN!" Vad denna gubben inte vet är att dessa positiva ord gjorde att jag orkade den sista kilometern trots att det brann i lungorna och varje del av kroppen skrek STANNA! Skönt tycker jag att det finns de som vågar vara lite osvenska och prata med främlingar. 

Förresten! Jag var ute på en fotorunda med min kamera och en termos med kaffe, svårare än så behöver det inte vara. Jättemysigt.

Gjorde ett "kottehjärta" på lilla stigen som jag hoppas att nästa förbipasserande blir glad av att hitta. 

Nu vankas det fotmassage, dendär William är ju bara för bra ibland <3

Nykomling

Hej Blogspot, här är jag!

Efter timmar av ansträngning för min oteckniska hjärna har jag nu äntligen (tror jag) skapat en blogg. Och varför har jag gjort det? Ja, det är en mycket bra fråga. För inte har väl småstadstjejen Sandra Axelsson från Älmhult något intressant att komma med, eller? 

Ibland far det både en och annan tanke genom huvudet som jag skulle vilja ventilera och min stackars sambo börjar nog bli trött på mina ibland smått märkliga funderingar. Exempelvis tänkte jag på en sak idag när jag var på promenad i en av Växjös vackra skogar. Jag tittade ner på marken och såg hur otroligt många trädrötter det var som kämpat sig hela vägen upp och ut genom marken. Dessa gör nu stigen jag gick på minst sagt ojämn, på ett charmigt sätt. Rötterna var så välformade att det nästan såg ut som att någon gått runt med ett sandpapper och putsat de blanka. Det fick mig att tänka på hur många skor som måste ha trampat på rötterna och format dem just sådär runda och fina. Jag började också fundera på vilka alla dessa skor kunde tillhöra. Det kommer jag aldrig att få svar på men det är precis vad som är charmen med att gå och tänka i skogen. Tanken är fri och om man inte vill behöver ingen få reda på allt konstigt man tänker. Men idag fick jag en idé om att det kanske ändå skulle vara roligt att få skriva av sig om både det ena och det andra när andan faller på. Det är just därför som jag nu sitter här och skriver på mitt första blogginlägg. Är detta något för mig då? -Det kan jag inte veta innan jag provat.

Med tiden hoppas jag bli bra på detta så att min blogg kan se lite mer inbjudande ut med bilder och annat trevligt.
TACK FÖR MIG :)