I´m Back

Det är inte bara här på bloggen som jag varit väldigt frånvarande på sistone. Hela jag har varit frånvarande ifrån allt och alla. Jag har inte haft någon lust eller ork att göra något mer än det jag vet att jag måste. Idag har jag läst flera fina och härliga utvärderingar av det gångna året 2014. Det glädjer mig att läsa om de som haft ett underbart år som de kommer att minnas tillbaka på med lycka. Samtidigt får det mig att tänka på hur mitt eget 2014 varit. Och det har varit det mest upp och nedvända året hittills.

Första halvan av 2014 var bara ett halvår som passerade ganska obemärkt förbi, det var skola, skola, skola, familj och vänner. Ingenting att klaga på men inte heller något att längta tillbaka till. Sedan kom sommaren... sommaren som jag helst av allt skulle vilja riva ut ur kalendern och låtsas som att den aldrig hänt. Jag minns precis, jag minns att jag hade på mig mina svarta jeans och ett hysteriskt mönstrat linne, jag satt i mitten av soffan och planerade lektioner eftersom jag hade VFU under den perioden, mobilen ringde. Det var mamma som på ett samlat, stadigt och sakligt vis berättade att mammografin hade visat något som inte såg helt bra ut. En liten knöl som växte där inne och som sedan visade sig vara av den mest elakartade sort. På mamma och pappas 10-åriga bröllopsdag fick vi reda på att behandlingarna skulle bli både cellgifter och strålning (samt sprutor och tabletter av diverse slag). Min första rädsla var att se mamma utan hår, mamma som alltid haft mycket och krulligt hår skulle helt plötsligt inte ha något hår alls. En annan stor oro, som med facit i hand var helt obefogad, var att hon skulle bli helt sängliggande, ledsen och ensam.

Jag drömde ofta om att mamma satt och grät, att hon var helt otröstlig. Att pappa grät och att Jesper var ledsen. Den sorgen som jag kände i mina mardrömmar vaknade jag med på morgonen och tog med mig in i vardagen. Jag hade svårt att förstå att mina tankar och mitt inre jag satt ihop med min kropp. Min kropp, mina rörelser och allt jag gjorde blev till av rent muskelminne. Jag sa inte medvetet åt min kropp att göra någonting, den gick på autopilot och jag var minst sagt disträ. Jag svårt att tänka på något annat över huvud taget. Detta  var svårt eftersom jag i samma veva hade mycket plugg samtidigt som jag började på ett nytt jobb. Jag gjorde mitt bästa för att samla tankarna och fokusera. Att börja på ett  nytt jobb i en stad där ingen känner mig eller  min familj var helt rätt. Jag kunde själv bestämma om jag ville tala om att mamma var sjuk eller inte. Jag valde att inte göra det. Mest för att ha en frizon ifrån allt det som alla andra jag känner visste. För på jobbet var det ingen som frågade jobbiga frågor eller gav mig ömkande blickar. Där var jag den starka Sandra som jag helst vill vara.

Den rädslan jag hade för att mammas hår skulle trilla av, den försvann i samma takt som håret. Jag var inte rädd för det mer. Det var till och med jag som rakade av mamma hennes sista hår och det kändes bra. Istället började jag på riktigt undra hur det skulle gå. Jag ville veta hur det såg ut där inne, om det fanns någon knöl kvar och vad man i sådana fall skulle göra åt det. Den rädslan är fortfarande inte helt borta. Den kommer nog alltid finnas kvar.

Förut har jag inte förstått mig på människor som inte tacksamt tagit emot hjälp ifrån sina nära och kära ner de mått dåligt. Men nu vet jag att det inte är så himla lätt. Jag har varit väldigt dålig på att ta emot den tröst och den kärlek som många ändå givit mig. Jag har inte velat prata om det och jag har blivit smygirriterad på saker som folk sagt i alla välmening. Jag förstår att en kommentar som "Om det hade varit min mamma hade jag aldrig klarat det" inte på något sätt är menad att vara elak. Men allt jag kunde tänka då var att "men jag har ju förfan inget val, du vet inte ens vad du pratar om!" Som väl är kommer man ur den mest akuta sorgebubblan relativt snabbt och man får tillbaka någon typ av normalt tänkande igen.

Nu, ett halvår senare, kan jag gladeligen berätta att mamma mår mycket bättre. Hon har tagit sig igenom denna helvetesresa på ett helt otroligt vis. Hon har stått stark även när hon varit svag och vågat tro helhjärtat att allt blir bra. Nu har hon börjat få håret tillbaka och jag kan inte riktigt minnas hur hon såg ut med så mycket hår, hon passar ju jättebra i snagg!

Mitt 2014 har varit en resa som jag helst inte gör om. Men den har givit mig något som jag heller inte skulle vilja vara utan. Tro det eller ej. På något sätt känns det som att denna resa ändå inte är slut än. Bara för att behandlingarna är klara så betyder inte det att allt återgår till det normala, tvärt om. Nu blir vardagen något annat än vad den varit innan och exakt hur det går ihop eller hur jag menar, det lämnar jag åt din fantasi.  

Jag önskar alla ett gott nytt år med mycket kärlek och god hälsa!

Teacher to be

När man har VFU och läser grammatik på helfart samtidigt så blir det inte mycket tid över till bloggen. Men jag har en jättebra VFU och jag känner hur jag är i mitt rätta element när jag får vara ibland mina SVA-elever. Underbart! Idag har jag varit med och kollat in Växjös gymnasieskolor tillsammans med de nior som börjar gymnasiet efter sommaren. Det var minsann en bra dag. Kul att få komma in där och se hur de har det i den världen. 

Kvällen har jag spenderat tillsammans med youtube 

Har tittat på en massa klipp om hur man placerar in satsdelar i scheman beroende på om det är en huvudsats eller bisats man jobbar med. Trevligt kvällsnöje. 

Nu har jag och mina lurviga bebisar myst ner oss på min del av sängen. 

Tyvärr gapar Williams del tom ikväll och några kvällar framöver. Han är i Västervik och jobbar igen. 

Nähä, innan mina ögonlock smäller ihop med ett slaffs ska jag läsa lite. Har varit dåligt med den varan ett tag nu. 

Fjärilar i magen

Som alltid dagen innan jag ska ut på praktik så har jag fjärilar i magen. Jag har en massa förväntningar på de 5 kommande veckorna och det är så kul när man får komma ut på en högstadieskola och befinna sig ibland alla härliga elever och duktiga lärare. Många lärare är riktiga vardagshjältar, de gör ett otroligt jobb som förtjänar att värdesättas och respekteras högt. Därför är det alltid med största respekt som jag möter mina nya handledare. Hoppas att vi kommer ha ett bra utbyte av erfarenheter. 

För mig är denna praktiken lite speciell, för äntligen ska jag få undervisa i det ämne som ligger mig varmast om hjärtat. Nämligen svenska som andraspråk. Jag tycker att det ämnet är ett av de absolut viktigaste som finns men tyvärr blir det ofta bortglömt och det sätts inte ett tillräckligt stort värde på det. Detta tror jag beror på okunskap om hur viktigt det faktiska är att kunna svenska när man bor i Sverige. Språket är nyckeln in i samhället. Därför är undervisning i svenska som andraspråk mitt sätt att bidra till det samhälle och den framtid som jag själv vill se växa sig starkaste. Alla måste få en chans att lyckas. 

Kladdkakakans dag

Välkomna mig tillbaka till verklighet! Nu, efter veckor av tentaplugg hit och tentaplugg dit. Igår redovisade jag och skrev en salstenta. Samma dag fick jag en hemtenta. Nu är hemtentan inskickad och ett godkänt resultat ifrån gårdagens salstenta ha rullat in. Nu tar jag helg, på riktigt! I morgon kör vi en tur till sivans och släpper loss. 

Trots alla måsten har det ändå hunnits med en snabbvisit ifrån mamma, mormor och moster. De var här och jag och William blev bjudna på frukost. Underbart! Och lilla Elliot gjorde succé, igen. Men vem kan inte tycka om världens sötaste lilla bonnatös?

Jag känner hur jag långsam börjar komma tillbaka till den riktiga världen. När jag skriver tenta så är jag inte kontaktbar, jag kliver in i en konstig bubbla där man inte kan nå mig. I den bubblan finns inte hunger, törst eller trötthet. Bara fokus.  

Nu tänker jag fira kladdkakakans dag, lämpligt nog genom att äta kladdkaka. God kväll mina vänner 

Håll garden

Igår provade jag på något av det roligaste jag gjort på länge! Jag var med och provade på boxning. Alltså vilket lyckorus jag hade i hela kroppen när jag gick där ifrån. Och idag har jag träningsvärk som aldrig förr! Det är verkligen en tuff sport som kräver en grym kondition och styrka. Det blev jag brutalt medveten om igår ;) synd att det inte finns boxningsträning i Växjö... 

Efter boxningen körde jag lite zumba med. Det var "prova på" kväll på gymmet igår så då tog jag tillfället att testa lite olika saker. 

Efter tre timmar på gymmet kände jag mig mer än väl värd buffé på rosegarden. 

En härlig kväll helt enkelt!

Denna lördag kommer att bjuda på både plugg, jobb och sedan en tur till Älmhult för att träffa mina saknade vänner. Söndagen ska jag vara hemma på gärdesgatan och fira pappas födelsedag lite i förtid. Dessutom ska vi gå och titta på kusinen som spelar innebandy på Haganäs. Har har en massa saker att de fram emot de kommande dagarna. 

Ha en fin helg 

Ensamma söndag

Sent en söndag kväll hemma själv i lägenheten. Då låter jag mina tankar dra iväg med mig. Denna gången hamnade jag inte så långt borta, tankarna kom inte ens utanför lägenhetens fyra väggar. Jag tänkte på hur underligt det egentligen är att två så olika människor som jag och William lever tillsammans. Hur mycket kärlek som kan finnas mellan två människor som vid en första anblick kan tyckas inte ha någonting gemensamt. Det är egentligen ganska häftigt.

Jag tror det kallas personkemi <3

If you were a bugger, I would pick you first

Har haft en strålande bra helg med gamla och nya vänner. Har dessutom varit på matmarknad i Kalmar, jag har aldrig sett så mycket mat i hela mitt liv. Och kolla in all fudge!

Fredagen bjöd på en välbehövlig utekväll på campus där jag fick höra den roligaste och absolut sämsta raggningsrepliken genom tiderna. "If you were a bugger, I would pick you first". 

Idag var mamma och Jesper på en snabbvisit, mamma och Elliot fann varandra direkt. 

Ikväll har jag blivit bjuden på middag hemma hos Emelie, supermysigt! Så nu lägger jag mig, mätt och belåten. I morgon väntar plugget på mig, härliga söndag... 

Så mycket kärlek i en och samma bild <3

Känn pressen

Skolan tar all min vakna tid för tillfället, det är inlämningar och redovisningar om vartannat. Jag har dessutom fått reda på att jag måste tenta av Svenska som andraspråk innan jul. Annars får jag inte plugga vidare på lärarprogrammet till våren. Ingen press och stress här inte. Bara upp över öronen och lite till. Men jag tar min micropauser mellan varven. Då menar jag bokstavligt talat micropauser. Jag går till micron och värmer en kopp kaffe i 1 minut och 10 sekunder, för att vara exakt. Undertiden som microvåror strömmar genom det svarta guldet passar jag på att gå på toa. När micron plingar kastar jag i lite mjölk i kaffet för att sedan sätta mig med plugget igen. 

Det kallar jag effektivitet. 

Det som detta blogginlägg inte innehåller, det finns inte

Jag är sämst på att med några få ord återge en hel veckas händelser. Därför överlåter jag jobbet till dessa bilder med bildtext ;)

Man vet att man är i Älmhult när man kan stå mitt i gatan, plocka upp mobilen, ta en bild och sedan gå över gatan utan att se skymten av en bil. Eller cykel heller för den delen.

Börjat ny kurs. Elevtextanalys 

Morgontränat för att få ha gymmet för mig själv. Dessutom invigde jag mina nya träningsbyxor.

Bakat pepparkakor(ja jag har fuskat, pepparkaksdegen är köpt)

Hämtat hem en katt, en liten Elliot. Världens sötaste Elliot dessutom. Hon är vekligen underbar på alla sätt. Vi ska bara få vår stora prinsessa att förstå det också. För Sancho är inte helt övertygad.

 

Frihet!

Nu är min hemtenta färdigskriven, ÄNTLIGEN! Den har varit skitsvår och har tagit groteskt mycket tid att att få färdig. Det kan bero på att jag suttit och skrivit i 38 graders feber, man är lite go i huvudet då. Men som sagt, nu är den klar och jag kan härmed montera ner min plugghörna för denna gången 

Sancho har inte varje helt nöjd med att jag skrivit tenta så mycket. Då kan hon ju inte få hela min uppmärksamhet ;)

Kvällen har spenderats framför tv:n med mannen i mitt liv och tacos, som för att fira att jag nu kommer att vara ledig ifrån skolarbete nästa en hel vecka. Däremot passar jag på att jobba lite istället, superbra! Speciellt nu när jag och William fått för oss att åka till Göteborg på en miniweekend. Då kan det behövas lite extra klirr i kassan. 

Klart slut

Torsdag, helt enkelt

Efter att ha gjort klart en examinerande redovisning i kursen "litteraturen i samhället" så skuttade jag och Susanne vidare till en föreläsning av blondinbella. Hon är en otrolig inspiration och hon är så väldigt duktig på det hon håller på med. Man kan tycka och tänka vad man vill om hennes sätt att framställs sig själv men driftig, det är hon. (Man kan faktiskt skymta mig och Susanne på både Isabellas blogg och på hennes instagram.) 

I samma stund som jag såg denna bilden så bestämde jag mig för att färga håret rött. Ombre var inte min grej, trivs fortfarande inte så bra i det... Får väl se när jag blir rödtott igen, det är bara en tidsfråga. 

Dessutom var jag med i en intervju för Smålandsnytt. Får väl se om jag dyker upp i rutan ikväll eller i morgon. 

Har de senaste dagarna varit duktig på att plocka fram min kamera och fota ordentligt, såklart får Sancho stå ut med att vara min modell. När man fotar något så fint kan lixom inte bilderna bli dåliga. 

medan Sancho har haft fullt upp med att bo in sig i sin nya fårskinnsfäll som mamma Åsa gjort till henne så passade jag och William på att mysa till det med te, apelsin, tända ljus och en runda monopol. Lite extra guldkant helt enkelt

Ett något spretigt inlägg, men sånt är livet. Det är fullt av lösa trådar som man inte ser någon mening med.

Hellre en hängmatta i parken än hängpattar till marken

Såhär gött kan man ha det 

Att ligga i hängmattan, med den man älskar, i solen, en lördag i september, måste vara något av det bästa som finns. Kanske var det sista rycket av sommaren som vi fick där. Idag har det ju i alla fall varit allt annat än soligt, men vad gör väl det? Ingenting. Speciellt inte när man kan sitta på Grand Samarkand och dricka en latte med en fin vän efter en hel del fönstershoppande. 

Välkommen du regniga höst. 

Im in love

Denna lilla krabat tog både mig och William med storm 

En otroligt söt och snäll kattunge som behöver ett nytt hem. Såklart är lille Elliot välkommen hem till oss om tre veckor när han är redo att lämna sin kattmamma. Då hoppas vi bara att vår prinsessa också välkomnar lille prinsen men öppna tassar.

plugga, vad är det?

Jag har verkligen blivit expert på att göra allt annat än det jag ska. Och det jag ska göra är att plugga. Men jag har ingen lust att läsa gamla mossiga böcker som måste sönderanalyseras för att man ska förstå budskapet. Denna känslan ska jag försöka komma ihåg den dagen mina elever kommer till mig och säger att "det är tråååkigt, kan vi inte göra något annat" för det ÄR svårt att motivera sig till att göra vissa saker om man inte ser den direkta meningen med att göra det. Därför ska jag bli bäst på att förklara för mina elever varför vi gör det vi gör i skolan.

Så vad har jag gjort istället för att plugga? jo, jag har storstädat lägenheten, varit på gymmet, tittat på lyxfällen på tv, varit ute med katten, tvättat och nu har jag knäckebröd i ugnen samtidigt som jag sitter här och bloggar. Som ni ser, inte mycket plugg här inte. Men jag ska ta tag i det nu... ska bara koka kaffe först...

...jag ska bara... 

(bild ifrån google)

kalla kårar

Jag kommer skriva ord som redan skrivits, tänka tankar som många redan tänkt. Det jag vill dela här är inget direkt revolutionerande. För det är inte bara jag som fortfarande försöker förstå hur detta kunde hända. Hur kunde Sverigedemokraterna, ett rasistiskt och homofobiskt parti med sned kvinnosyn bli Sveriges tredje störta parti år 2014? Vem vill använda sin demokratiska rätt till att rösta på ett parti som inte är för allas lika rätt att finnas? 

Jag har hört och läst flera dåliga argument för att rösta på SD:

"det börjar bli för många invandrare i Sverige nu"

"det är bättre att inte ta hit så många invandrare, för vi kan inte hjälpa alla" 

"vi ska hjälpa våra egna innan vi tar hit fler"

"invandrarna tar jobben för Sveriges ungdomar"

(listan kan göras lång)

För det är ingen hemlighet att kärnfrågan hos SD är invandringspolitik (egentligen vill jag inte kalla rasistisk propaganda för politik menmen...). Vad många glömmer bort är att SD inte bara är ett rasistiskt parti. För de vill dessutom reducera både hbtq-personers och kvinnors rätt i samhället. Kort sagt vill de rasera det Sverige som vi alla tillsammans jobbat så hårt och länge för att bygga upp.  

Om Sverigedemokraterna fick bestämma skulle vi alltså satsa resurser på att hjälpa flyktingar i deras hemländer istället för att öppna Sveriges gränser. Detta betyder att människor som lever i svält, fattigdom, rädsla och krig skulle stanna kvar i sina hemländer och bli provisoriskt hjälpta på en plats som vilken sekund som helst skulle kunna sprängas i luften. SD vill också att samkönade par ska fråntas rätten till att ingå äktenskap, det skulle återigen göras skillnad på kärlek och kärlek. Ett SD-styre skulle även innebära att rätten till abort minimerades, kvinnor skulle berövas rätten till sina egna kroppar.  

Åkesson har förmågan att paketera stinkande skit i ett fint paket som luktar rosor. Men, kom igen, den som är läskunnig kan själv tillgodogöra sig informationen om vad SD egentligen står för. 

Shop till you drop

Har verkligen haft en toppendag i Ullared 

Med två glada tjejer. Vi har shoppat må ni tro, ojojoj. Måste säga att det känns lite ovant att inte ha mamma, mormor och moster med sig där inne. Det är lixom vi som ÄR Ullared egentligen. Jag kom faktiskt på mig själv att lets efter deras huvuden idag när jag gick runt ibland alla varor. 

Så vad har jag shoppat? Jo, en massa saker. Mestadels saker som jag faktiskt behövde, sen blev det såklart lite annat smått och gott som jag INTE behövde. Bland annat ett par prydnadssaker och nya gardiner till arbetsrummet. Så nu ska jag göra ett nytt försök att få ordning på det förbaskade rummet! Bilder kommer...

När jag kom hem så blev det presentöppning för Sancho, en ny boll band annat

Kommande vecka ska vi åka och hälsa på några kattungar. Någon kanske får följa med oss hem, vem vet.