Prinsessan på ärten

Idag anlände jag till Växjö igen efter en kanonhelg i Ullared, vi har trängts med människor från hela Sverige och lite till. Det är mysigt att lyssna på alla olika dialekter som folk pratar. Idag hörde jag ett par norrlänningar prata och jag som är lite språknörd tycker att det är riktigt underhållande att smyglyssna på.

Jag hade bestämt att jag skulle köpa en pajfom med löstagbara kanter och en löparjacka. Det var de enda sakerna jag verkligen var på jakt efter. Tror ni jag köpte någon pajform och löparjacka? Svaret är nej, det gjorde jag inte. Och varför gjorde jag inte det? mycket bra fråga. Den frågan är lika svår att besvara som vart två av mina pandora-berlocker tagit vägen. De försvann inne i vår lilla ullaredsstuga, helt spårlöst...

Något som jag i alla fall köpte var ett slott till min lilla prinsessa :)

Hon har noggrant undersökt lilla konstiga huset och efter många om och men kom hon på att det var ganska roligt att leka där inne, och då såg det se ut såhär...

" Liiide snitt är inte litt" 

Jag handlade en massa annat roligt som t.ex. ett Kalaha, smink, tangentbord till Williams i-pad, fönsterlampa till både sovrum och vardagsrum. Perfekt! jag är supernöjd med helgen och mina inköp, för att inte tala om sällskapet. Mamma, moster och mormor :)

Men det är inte utan att jag måste medge att det är skönt att komma hem till lilla lägenheten igen. Igår var jag helt ifrån pluggandet men ikväll kände jag pluggabstinensen komma krypande framåt kl 21.00 (skämt åsido) då fick jag plocka fram mina böcker en stund. I ärlighetens namn för att dämpa mitt dåliga samvete för att jag inte pluggat när jag har två stora uppgifter framför mig kommande vecka. Både en tenta och ett muntligt test i form av en presentation av Australiensk engelska. 

Nu kallar sängen, godnatt :D sov gott <3  

Ullared i dagarna två

 Ullareda hela helgen. Myser, shoppar och umgås med mamma moster och mormor. <3 

Hittade en fin tröja. Tycker jag :) 

Redan shoppat en hel del och inatt sover vi i stuga i Ullared för att shoppa vidare imorgon. Mer kassar lär det bli ! 

Ha en bra helg :) <3

Prassel prassel

Sancho har en mycket märklig fobi, hon är extremt rädd för allt som prasslar. Och speciellt sådana blåa Ikeakassar som är perfekta att bära tvätt i. När det är dax att tvätta och jag eller William plockar fram de blå kassarna så gömmer sig Sancho. Men idag gjorde jag en rolig upptäckt!

Jag hittade lilla trollet i en av de läskiga kassarna. Hon börjar bli kompis med dem! Detta fick mig att fundera på att jag själv borde göra mig av med en av mina största fobier. Jag är nämligen skiträdd för fåglar. Det har jag varit så länge jag kan minnas, speciellt duvor är jag rädd för. Det är deras opålitliga sätt att flaxa omkring som jag inte gillar. Jag gillar inte heller ljudet av vingslagen, de skär i öronen på mig. Dessutom finns det inget läskigare än deras små kolsvarta pliriga ögon. *ryser* När det kommer en fågel mot mig så tappar jag nästan andan. SÅ LÖJLIGT jag vet, men jag är lika rädd ändå. Men hur gör man sig av med en fobi? Jag har hört att man ska utsätta sig för den. Jag kanske borde börja hänga lite med fåglarna som bor i vårat soprum. Eller kanske gå efter fåglarna som skuttar runt utanför kebabvagnen på campus. Men då skulle väl folk tro att det slagit över för mig alldeles. 

Slutligen kan jag meddela att båda mina inlämningsuppgifter som jag knåpat på dag och natt i en vecka ÄR FÄRDIGA :D 

en dag full av ursäkter

torsdag- grammatikseminarium
fredag- deadline för inlämning av uppsats
söndag- inlämning av "delavstämning"

Koooomigen Sandra Jenni Axelsson! Nu börjar det brinna i knutarna med att få allt klart.

Torsdagens seminarium börjar jag känna är under kontroll men fredagens inlämning, den har jag näst intill panik över. Jag har kört fast, så hårt att jag gör alla annat än att ta tag i problemet. Tömmer kattlådan, går ut med soporna, klappar katten, diskar extra noga, funderar på om fönsterna behöver putsas osv. Men nu sitter jag här, och stirrar på min inlämningsuppgift igen  MEEEN!!  jag börjar se ljuset i tunneln. Texten ska mest snyggas till lite och korrekturläsas 500 gånger innan jag vågar skicka in den.

Delavstämningen som ska skickas in på söndag är jag redan stressad över, men varför är jag det? JO, för att på lördag åker jag, mamma, moster och mormor till Ullared och shoppar loss för allt vi är värda. Och i helgen har jag lovat mig själv att koppla av, men innan jag kan göra det så måste såklart allt skolarbete vara färdigt och inskickat. 

Eftersom jag inte är så bra på att uppdatera min blogg så ofta så har jag ibland mycket att berätta på en gång när jag väl skriver ett inlägg. Detta inlägget är ännu ett sådan som innehåller flera olika saker. För igår var jag och klippte mig och färgade håret. :D

Jag visste ju att det är dyrt att färga håret hos frissör men ändå fick jag en chock när jag hörde vad det kostade. Jag kände hur världen försvann där ett tag när jag fick lägga fram mina 1250 riksdaler för att betala hela kalaset. Det sved i mitt smålänningahjärta. Men men, jag blev nöjd och han som färgade och klippte var jätteduktig, så helt klart värt pengarna, så känner jag i alla fall nu i efterhand när jag hunnit smälta priset för gårdagens frissörbesök. 

Nu ska jag samla mina sista krafter för idag och göra klart min inlämning, så kan jag klappa mig själv på axeln och sova riktigt gott inatt. 

ensam är stark, fast nej...

Fredag kväll kl 22.00 och jag sitter och pluggar engelsk språkhistora och språkprofession... är dessutom ensam för min william som är min pojkvän, sambo och andra halva är i västervik hos sin familj för att fira födelsedagar.

Jag är verkligen inte en sådan person som trivs att vara ensam eller som tycker att det är skönt när det är tyst och lugnt hemma. För det är bland det värsta jag vet: Tur att jag har Sancho i alla fall, henne kan man alltid prata med, men man får inte så mycket till svar och speciellt inte när hon sover.

För att det inte skulle vara helt tyst här hemma ikväll så har tv:n fått stå på och Idol har rullat samtidigt som jag läser om forna England. Idol lämnar aldrig mig oberörd och jag har hittat min Idolfavorit, GABRIEL så jag var naturligtvis tvungen att hjälpa honom vidare i tävlingen och ge honom min röst.

Men jag har inte bara varit ensam idag, jag har faktiskt tagit en runda på stan med Hanna, det är aldrig fel. Och jag har bokat tid för klippning och färgning så att jag kan få lite ordning på mitt barr till hår. På stan hittade jag ett te inne på Indiskan som jag bara var TVUNGEN att köpa med smak av jordgubbe och ingefära, och det smakade precis så gott som jag hoppades på!

 

Nu tänker jag ta av mig glasögonen och stänga böckerna. De kommer att ligga och vänta på mig imorgon när jag vaknar.

iPhone 5

Numera är jag stolt ägare av en iPhone 5! Min förra mobil gav upp idag, min fina iPhone 4 började krångla redan för ett halvår sedan, så att den gick sönder helt idag var inte direkt oväntat. I panik tog jag William under armen och åkte till Mediamarkt och köpte ny mobil. Jag tänkte mig ett kort besök på mediamarkt för att bara lite kvickt och lätt köpa en ny mobil. Jag bad en av försäljarna att starta upp mobilen åt mig, de startade 4 mobiler och bytte simkort två gånger innan vi hittade en mobil och ett simkort som fungerade. När jag kom därifrån hade jag varit där i 2 TIMMAR. "Just my luck" kände jag, nu håller jag alla tummar för att denna mobilen ska fungera i all evighet.

Nu ska jag gå och lägga mig och somna med min nya telefon fastklistrad i handen. Godnatt

Älmhult

Att komma till Älmhult är att komma hem. Att höra rösten i högtalaren på tåget säga "nästa station Älmhult" får mig att känna ett visst lugn. Att komma hem till det lilla gula tegelhuset och känna lukten av att någonting nyligen bakats i ugnen får mig att känna mig som 10 år igen. Det tar mig tillbaka till tiden då största äventyret var att ringa till Hanna (som bodde en gata bort) och fråga om vi skulle gå själva till kiosken. Eller cykla runt kvarteret, eller att måla naglarna, eller att gå och plocka blåbär, eller att gå till IKEA och provsitta soffor. Det behövde inte hända så mycket, jag var nöjd ändå.

Igår kväll satt jag i lägenheten i Växjö och blev jätteuttråkad och började kolla på sistaminutenresor till alla möjliga ställen i världen. Det slutade med att jag tog tåget till Älmhult idag, det är den resan jag får nöja mig med, visst det är inte en ny exotisk miljö med ständigt solsken. Men jag tycker om Älmhult, så länge jag vet att jag har mitt liv i växjö att snart komma tillbaka till. För att stanna i Älmhult resten av livet är något jag aldrig skulle klara av. Det är för mycket "alla känner alla", Folk lägger sig i andra människors liv på ett sätt som är lite "stalkeraktigt" men i Älmhult är det inget konstigt att ha koll på vad grannen åt till kvällsmat eller att veta vem som dejtar vem. Det är inte heller konstigt att ha koll på hela gatans släktträd eller veta hur många gånger i veckan som "den eller den" tränar. Detta är saker som folk börjar bry sig om när de är uttråkade, när de inte har någonting annat att bry sig om. Och Älmhult är litet med få saker att sysselsätta sig med (enligt mig) vilket gör att det inte är så konstigt att folk pratar om varandra, de har inget annat att göra. Men det är inte bara dåligt att alla känner alla. Det kan faktiskt vara kul att komma hit och gå ut på byn en runda och stanna till lite här och var för att prata med någon man känner. Det har sin charm.

mamma och pappa

Älmhult må vara en liten sketen skvallerhåla med extremt lite saker att sysselsätta sig med. Men ändå älskar jag att vara här, för det är här jag har min familj och mina allra bästa vänner <3

Gissa åldern

Ikväll sitter jag ensam i lägenheten med Sancho, äter glass och kollar på New Girl (för övrigt en av den bästa serierna som någonsin gjorts) och jag trivs. För igår kväll var ett par av enerydabrudarna här, Ida och Sandra.

Kul att få ha dem här för en kväll och bara ha det bra :) För att rasta dansskorna åkte vi vidare till Grace senare på kvällen, det var välbehövligt att få dansa av sig lite. På en utekväll träffar man på så många olika personer, igår träffade jag en person som sa något som väckte känslor hos mig som jag inte visste att jag hade. Det var en kille som kom fram och trodde att vi tjejer var 97:or... Mina impulser sa mig att jag borde strypa honom. 97:a, skulle betyda att vi var 16 år, ser jag ut som 16? NEJ det gör jag inte. 

Det ända som är värre än att någon tror att man är ett barn är när någon tror att man är gammal. I somras var det en kille som precis tagit studenten som frågade mig om det var moderna med tuppkam på 70-talet när jag tog studenten. Då var det något inom mig som ville sparka honom på smalbenet med en spetsig träsko. Ja, detdär med att ta sig friheten att gissa ålder på folk tycker jag inte om, inte alls.  

Nu ska jag återgår till min glass och invänta att William kommer hem från Stallarna. <3 

Observation

Go´kväll :)

Idag har jag inte gjort allt för mycket, det är så skönt att ha någon sådan dag emellanåt. Dagen började med en föreläsning kl 08.00 vilket kändes OERHÖRT tidigt, nästintill plågsamt. John Blund måste varit på samma föreläsning som jag för hjälp vad alla var trötta idag, och okoncentrerade.

Eftersom även jag själv hade svårt att hålla fokus satt jag istället och iakttog mina klasskompisar. Det är underhållande tycker jag, att se vad andra pyssla med när de är trötta och uttråkade. Jag såg alla möjliga saker hända i bänkarna medan föreläsaren snällt stod och pratade till oss.
Saker folk gör vid extrem trötthet:

• filar naglarna
• flätar håret
• drar mössan över ansiktet och sover
• ritar på sin kompis händer
• gör konstiga miner mot varandra 
• tuggar på kinderna (det gjorde jag)
• tar av sig ena skon och tvinga någon annan att lukta i den
• spelar luftgitarr
• luktar i sin egen armhåla

Idag verkade allt vara mer intressant än att lyssna på vad föreläsaren hade att säga, men imorgon är det nya tag och då kommer jag sitta som ett ljus och lyssna på ALLT och anteckna så att pennan glöder. 

Vardagsmat

För ett par dagar sedan var jag med om något riktigt märkligt och pinsamt! När jag var och handlande kom det fram en tjej till mig, hon såg ut att vara i min ålder. Hon säger ett igenkännande HEJ! till mig och jag svarade hej tillbaka. Tjejen frågade mig om jag trivs i Växjö och om jag fortfarande tycker att lärarprogrammet kändes bra osv.  När tjejen gick därifrån sa hon att det var kul att se mig igen... Jag fattade ingenting. Hur mycket jag än tänkte så kunde jag inte komma på vem denna människa var. så pinsamt! stod och pratade med henne ett par minuter och hoppades att jag under den tiden skulle känna hur myntet föll ner och jag förstod vem det var, men nej... OCH JAG VET FORTFARANDE INTE! vad är detta? håller jag på att bli gammal och senil?

Förutom detta så var min helg helt kanonbra! Jag och William var och såg Snabba Cash- Livet delux. Den var bara SÅ bra, för er som inte redan gjort det SE DEN. Under helgen hann jag även med kvalitetstid med världens bästa Hanna, med mat och shopping i Växjö. Det finns inget som laddar batterierna så bra som att få vara med människor man tycker om.

Från en sak till en annan, jag måste bara visa en bild på gårdagens kvällsmat!

För den som undrar så är detta ostsoppa med popcorn. Om man vill testa något lite nytt och piffigt så är detta det rätta att sätta på menyn :)

Now it is time to have some great fun with my English grammar and my English language history. Tonight I am planning to finisch my first English paper and maybe even send it. GO ME!!

ENGELSKA

Hej!
eller Hello! kanske jag borde skriva ;)
För OJ vad mycket engelska det blivit denna veckan! Både höra på, prata, skriva och läsa engelska är det som gäller nu när jag ska bli lärare i det. Jag har inte pratat engelska sedan jag gick gymnasiet vilket faktiskt är två år sedan nu, och sanningen är att:
"If you do not use it, you lose it"
Jag är minst sagt ringrostig men börjar känna att orden och tänket så smått kommer smygande tillbaka lite i taget. De senaste dagarna har jag inte gjort mycket annat än att leta efter alla böcker som behövs och sedan att läsa, läsa och åter läsa. Dessa böcker kommer vara sönderköttade när jag är färdig med dem!

MEN på fredag är jag ledig och det är sambon med, därför tänker jag att det är dags för mig att skämma bort pojkvännen lite och ta med honom på en date. Vi ska äta på en asiatisk restaurang (och jag har redan bestämt att jag ska äta suchi och vårrullar ;) Sedan ska vi vidare på bio och se Snabba Cash 3. 

När jag sitter med näsan så djupt ner i mina böcker att jag glömmer bort att blinka känns det som att ögonen håller på att torka till russin och bli för små för ögonhålan. Men när jag tänker på fredag och date med William så spelar det plötsligt ingen roll <3

ÅNGEST

Skolan börjar imorgon och ångesten är total! Hela sommaren har gått och nu är jag inte ledig ett skit förrän till jul. Jag har försökt med allt för att avleda mina egna tankar. Jag har kollat på Idol, bakat kladdkaka, myst med katten, kollat på Disneyfilmer och jag har tittat på bilder från i sommar. Inget funkar, dock spridde sig ett leende på mina läppar när jag kollade på denna bilden

jag och mina fina midsommarflickor!

Nu tänker jag göra det ända rätta, bädda ner mig i sägen med katten och invänta morgondagen.

Godnatt.

Härliga människor

Något av det bästa jag vet är människor som är genuint snälla. Sådana växer inte på träd. Inom loppet av ett par dagar har jag träffat på människor av den härligaste sort!

Till att börja med var jag och storhandlade själv utan bil... (vilket betyder att jag måste packa min stackars cykel så full med saker att jag nästan hör hur den suckar när den måste cykla med allt jag handlat hela vägen hem.) Av bekvämlighet hade jag tagit en vagn istället för en korg när jag skulle handla och när jag sedan kom ut med mina kassar så tog jag ännu ett bekvämlighetsbeslut. Jag tog nämligen vagnen med varorna till cykeln och packade den full. Sedan kom jag på att jag måste sätta tillbaka vagnen med hmmm... men jag ville inte lämna min fullpackade cykel utom synhåll för att lämna vagnen så jag beslutade mig för att köra vagnen och cykeln samtidigt. Vilket resulterar i att jag tappar vagnen så att den börjar rulla mot en bil, jag kastar cykeln för att fånga vagnen varpå cykeln välter och alla varorna kastas ut över hela Willys parkering. Under tiden detta händer står det flera människor runtomkring och tittar på mig, men INGEN som kan tänka sig att sträcka ut en hjälpande hand. TILLS det kommer en gammal enögd, skakande och halt man som vänligt gick fram till mig och frågade om jag ville ha hjälp. JAA det ville jag. 

Men då tänker jag, varför denna gamla mannen av alla människor? Kanske är det så att det kändes bra för honom att kunna hjälpa till för att han själv är den som brukar behöva bli hjälpt? Eller är det kanske så att det är de som fått smaka på den grymma värld vi lever i som vet hur bra det känns när någon ser en och hjälper en? Jag vet inte, men jag vet iaf att nästa gång jag ser någon som uppenbart behöver hjälp så ska inte jag vara en av de som står och tittat på, för då ska jag vara som den gamla mannen.  

En till härlig person träffade jag igår när jag handlade på Konsum, det var en kille i ca 25 års-åldern som hade Downs-syndrom. Han hade handlat lite olika ingredienser för att kunna baka, då berättar han glatt för kassörskan att han snart fyller år och att det är därför han handlat både socker och kakao! Varpå kassörskan tittar surt på honom och säger med sin mest uttråkade röst "jaha..." Vilket jag tycker är ett extremt dåligt bemötande mot en person som söker lite kontakt och respons, hade det varit så farligt att säga "så spännande, grattis i förskott!?" Nej det var inte alls farligt kan jag meddela, jag sa det till honom och sedan började han berätta vad han önskade sig och vilka kakor hans mamma hade lovat att hon skulle baka till honom osv. Supertrevlig kille! 

Och sist men inte minst, idag när jag var ute på en liten cykeltur var det en flicka som var ute och gick med sin mamma. När jag närmade mig dem så stannade flickan upp och pekade på mig och utbrast "MAMMA TITTA, där är flickan med den fina cykeln! Kan vi inte fråga henne vart hon köpt sin cykelkorg?" då "hyschar" mamman till sin dotter och tittar på mig lite ursäktande. Då svarar jag "tack jag tycker med korgen blev fin, jag köpta blommorna på Åhlens" Då tänker jag, vad är det för fel med att söka kontakt med andra människor? Varför lär mammor och pappor sina barn att man inte kan prata med några andra än de man känner? jag förstår inte det. Allt hade varit mycket roligare om alla var lika trevliga och spontana som den gamla, enögda, skakiga halta mannen och som killen med Downs eller som flickan jag träffade idag.