Vad hände?....

Ja, vart tog jag vägen? Snart inte bloggat på en vecka. Det beror faktiskt på att jag inte känt lusten. Men ikväll är lusten här och jag kommer tillbaka till bloggen för att rapportera diverse intressanta och ointressanta saker som hänt den senaste veckan. 

Jag kan ju börja med att skryta lite om mina julklappar. Jag fick de bästa klapparna man kan tänka sig! Bland annat 

•en Odd molly kofta 

•sagaform mugg

•Elsa Beskow mugg

•biljett till Jesus Christ Superstar

• Pandora berlock 

Jag har hunnit med att gå på mellandagsrea i Växjö. Där fyndade jag två tröjor till mig själv och ett par byxor och en töja till William. En härlig känsla är när man hittar ett klädesplagg som man kollat på innan och som man gärna vill ha, så är den på 50% rea nu! Nöjd med mina fynd. Jag har också börjat komma tillbaka till lite grammatikplugg... Börjat respitera lite för att inte tappa det jag kunde till förra tentan. Grammatik är verkligen en färskvara. 

Ikväll hade jag kakmonstret på besök 

Paula och David var här och krängde pizza med mig och William. Och nej det var ingen parmiddag för er som undrar. Parmiddagar är bland det värsta jag vet. När man ska sitta och vara trevliga och pryda hela kvällen, förutom när någon drar en liten fräckis (som egentligen inte är speciellt fräck) sedan står damerna i köket och förbereder maten medans männen sitter i soffan och knäcker en öl. Som ni förstår så har jag en väldigt tydlig bild av hur en äkta parmiddag ser ut. Ordet parmiddag ger mig kalla kårar... Egentligen är det nog tanken på de fasta könsrollerna som jag inte gillar.

Imorgon bär det av till Malmö för nyårsfirande med vännerna. Ska bli spännande att se hur detta blir, vi ska sova på hotell och ha det bra. Jag har börjat fundera på om jag ska ha något nyårslöfte i år. Fast nä, jag tror jag skiter i det, jag håller ändå aldrig de löftena. Bättre att bestäma sig för något när man känner en inre motivation. 

Nu ska jag ta min katt under armen och krypa till kojs. 

Natti

Julafton

Julafton är här och sista tacksamhetsinlägget ska skrivas. Kalendern jag skrivit är gjord med kärlek och värme för saker som jag håller nära hjärtat. Men det är många saker och personer som jag inte lyft fram men som jag ändå är väldigt tacksam för. Därför ska detta inlägget vara ett uppsamlingsheat till de saker som inte fått ett eget inlägg.

Min mamma fick ett eget inlägg. Men det betyder inte att min pappa inte är minst lika viktig. Av honom har jag lärt mig att vara förlåtande och skilja på vad som verkligen är viktigt och inte. För pappa så finns det viktiga saker och så finns det materiella ting. Detta försöker jag ta efter så gott jag kan.

Min lillebror, min lilla Beppos. Han är så himla bra! Vi har alltid varit sådana syskon som är rädda om varandra. När andra syskon slagit och bråkat så har jag och Jesper hållit varandra i handen och frågat vad de andra barnen gör mot varandra. 

Hanna fick också ett eget inlägg. Men jag har såklart fler vänner som jag tycker jättemycket om! Ida och Klara som var mina vapendragare under hela gymnasietiden. De skulle jag inte vilja vara utan! Ida är så himla bra på vara finkänslig, av henne har jag lärt mig att vara bättre på att välja mina ord innan jag pratar. 

Sandra är också en fin vän, likaså Linn Fanni och Jenny. Det är mina tjejer. Och de flesta av dem ska jag träffa imorgon och ha det kul med. För det har vi alltid tillsammans. 

Min släkt är också väldigt fin. Just nu är jag påväg till mina kära morföräldrar. Där ska jag även träffa moster, kusin och "morbror" Mats. Min moster Pia är en sådan person som låter en drömma. Hon är väldigt bra på att vara uppmuntrande och stöttande när man kommer med sina tankar och idéer. När jag var liten brukade hon tala om för mig att jag är duktig på att sjunga. 

När jag var i tonåren och färgade håret blått så fick jag en scarf i samma blåa ton så att jag kunde matcha. Nu när jag pluggar till lärare så tror hon på mig. Precis som hon alltid gjort. 

Slutligen. Jag är så tacksam för alla nya människor jag fått träffa detta året. 

Ha en fin julafton. 

All värme och kärlek till er <3

Min ludna skatt

Nu såhär dagen innan julafton sitter jag hemma i Älmhult i tv soffan med hela familjen Axelsson och min William också såklart. Vi har nyss varit hos farmor och farfar för att tjuvstarta julen. Jag har fått min första julklapp, ett presentkort på Ikea så att jag kan köpa de fina köksstolarna jag vill ha! Norrnäs, heter stolen om någon vill veta. :)

Detta är det näst sista tacksamhetsinlägget som jag skriver. 

Har en mysig kväll framför Pluras uppesittarkväll. Det enda som saknas är min katt. Jag hinner inte vara hemifrån länge innan jag saknar henne, min lilla fluffiga prinsessa. Jag är så tacksam för att jag har henne och för att hon är så himla snäll och go. Jag känner mig aldrig ensam när jag är hemma med henne. Det finns ingen som tycker om mig så villkorslöst som hon, hon är så bra på att läsa av mig. Hon är den första som kommer skuttande till mig när jag behöver någon nära, och jag behöver inte ens säga något till henne, hon förstår ändå. 

Jag som aldrig haft husdjur innan är nästan förvånad över hur snabbt jag fäste mig vid henne. Hon blev en del av min vardag och en del av mig på nolltid. 

Imorgon firar vi jul hos mormor och morfar med släkten på mammas sida. Det ska bli SÅ mysigt! På kvällen åker vi hem till vår lilla skatt igen och gosar. 

Ha en bra uppesittarkväll! 

Frisk och har hälsan

Idag får ni ett kort, men nog så genomtänkt, inlägg.

Jag är tacksam för att jag *peppar peppar* är så frisk som jag är. Jag har inte ont någonstans, jag sover bra, har matlust, tar inga mediciner, jag mår psykiskt bra. 

När jag ser människor i min egen ålder som blir svårt sjuka blir jag påmind om att jag själv inte är odödlig bara för att jag är ung. 

Att ibland stanna upp och bara påminna sig själv om att vara tacksam för att man mår bra, det tror jag är hälsosamt. 

Var rädda om er själva och om de ni håller av. 

Yttrandefrihet under ansvar

Yttrandefrihet är verkligen något som vi svenskar ska vara stolta över att vi har. Och tacksamma. Det är så himla viktigt att kunna ha en öppen dialog om sina åsikter och tankar. Det ger oss möjligheten att tillsammans stöta och blöta våra åsikter tills vi förhoppningsvis kommer fram till ett demokratiskt och klokt resonemang. Jag skulle vilja hävda att yttrandefrihet ger oss möjligheten att bli klokare. Man blir mer medveten om sina åsikter då man yttrar dem. 

För mig känns det jätteviktigt att få uttrycka mina åsikter och diskutera de med andra. Detta ger skolan mig stor möjlighet att göra, svenska skolan över lag är väldig bra på det. Att ge sina elever utrymme för diskussion. (men det kan alltid bli bättre) En utbytesstudent från USA som jag pratade med förra veckan tycker att det är jättejobbigt när vi svenskar ska börja diskutera. Hon tycker att det känns som vi bråkar och då bara blir hon tyst för att hon inte är van vid att ifrågasätta och diskutera på det viset. När jag berättade för henne att vi lär oss att ifrågasätta saker i skolan redan från det att vi är små, så tappade hon hakan. Innan jag pratade med henne insåg jag nog inte hur svenskt det är med yttrandefrihet. Jag är tacksam över att ha vuxit upp med friheten till yttrande.

Dock finns det de som "missbrukar" yttrandefriheten. Jag har hört människor häva ur sig både det ena och det andra för att sedan skydda sig bakom yttrandefriheten. Men viktigt att inte glömma bort är att yttrandefrihetslagen sluter gälla då man stampar på någons tår. Där går gränsen, du får uttrycka dina åsikter så länge du inte kränker någon annan människa. Kom då även ihåg att det är den som känner sig kränkt eller illa behandlad som bestämmer vart gränsen går. Inte den som kränker. 

Det är svårt att aldrig stampa någon på tårna, men jag tycker att man i alla fall ska eftersträva att göra det så sällan det bara går. Och om du någon gång gör ett övertramp, se till att be om ursäkt. Var inte för stolt för att erkänna och stå för dina egna misstag. För du gör misstag, du är människa. 

Avslutningsvis: En tumregel, om du tänker säga något som du är osäker på om det är kränkande eller inte, då är det förmodligen det. Håll sådana saker för dig själv. 

"Att vara ärlig är inte att säga allt man tänker, utan att mena allt man säger"

Handra och Sanna

Idag har jag varit med bästa kompisen Hanna, hon åkte till Växjö direkt efter att hon varit och tentat i Ljungby så att vi kunde gå en runda på stan och kolla om det fanns något fint att ha på sig i jul/nyår. Men det blev inte mycket shoppat... men bra, då spar vi oss till mellandagsrean. Dessutom har jag bestämt mig för att ha samma nyårskläder på mig detta året som jag hade förra (men det är en hemlis, så säg inte det till någon)

Men detta inlägget ska inta handa om mig, det ska handa om Hanna.

Att ha en bästa vän på det viset som jag har är något som jag är väldigt tacksam över. Jag och Hanna har varit bästisar sedan vi var 7 år gamla. Då gick vi i samma klass och bodde ett stenkast ifrån varandra. Jag minns en gång när vi var små och Hanna ringde till mig och frågade om jag ville komma hem till henne och bada. Då trodde jag att vi skulle bada i en pool eller liknande, men när jag kom hem till Hanna så visade det sig att vi skulle bada tillsammans i hennes lilla badkar. Jag minns också hur mycket jag tyckte om att komma hem till Hanna när hennes mamma (min extramamma) målade våra naglar. Det fanns så många olika nagellack att välja på så det brukade sluta med att jag valde en färg till varje nagel för att få med så många fina färger som möjligt.

En annan sak som jag kommer att tänka på när jag tänker tillbaka på när jag och Hanna var små är en mörk kväll när jag skulle gå hem från Hanna (som jag sa tidigare bodde bara några meter bort.) Då skulle Hanna följa mig hem för att det var så mörkt och läskigt, men när vi kom fram hemma hos mig så följde jag Hanna tillbaka hem till sig för att hon inte skulle behöva gå hem själv. För det fanns nämligen en STOR ek som såg jätteläskig ut när det lös från gatlyktorna på den, den ville varken jag eller Hanna gå förbi ensamma. Så lösningen blev att vi gick tillbaka hem till Hanna och hämtade en ficklampa. Problemet var bara att vi höll på att kladda med ficklampan så att den slutade fungera lagom tills vi kom till den stora eken. Då bestämde vi oss för att gå hem till mig och hämta pappa Ola så att han kunde följa Hanna hem. Så dumt... Men vi var faktiskt små då. Det finns en massa sådana historier, som gången Hanna ringa till mig när jag sov. Jag svarade  i sömnen och Hanna frågade mig om jag ville ha en tröja där det står "ät mer gröt" då hade jag tydligen svarat ja. Så en dag när mamma hämtade posten låg det en tröja i brevlådan där det stod "ät mer gröt" och jag fattade ingenting, trodde det var någon som drev med mig.  

Jag undrar hur många timmar jag och Hanna spenderat tillsammans? Det måste vara flera 10000!! Ett tag i tonåren umgicks vi varje dag efter skolan och dessutom cyklade jag hem till Hanna varje morgon innan skolan började för att hinna prata med henne under tiden hon åt frukost, sedan åkte hon snålskjuts på min pakethållare till skolan. Alla helger spenderade vi tillsammans, jag frågade inte ens om jag kunde sova hos Hanna. Det var så självklart att jag skulle göra det så jag bara tog med mig övernattningspackning och gick hem till henne. Inte konstigt att folk inte kunde skilja på oss, större delen av våran uppväxt fick vi heta Handra och Sanna.

Utan Hanna vet jag inte vad jag skulle göra. Det finns ingen som känner mig så bra som hon och med henne kan jag vara precis den tramsiga och töntiga personen som jag sällan visar för någon annan Det är henne jag ringer när jag är glad, ledsen, uttråkad, arg, besviken, förväntansfull... you name it. Det spelar ingen roll att vi inte längre bor några hus ifrån varandra och att vi inte ses varje dag. Det behövs inte, för jag vet att hon finns där, bara ett telefonsamtal bort. Nu kan jag snart inte se vad jag skriver längre för mina ögon är helt tårfyllda. Inte för att jag är ledsen utan för att det är otroligt känslosamt att försöka uttrycka sin tacksamhet till någon som man tycker om mer än orden räcker till för att beskriva.

Med Hanna gör det inget om det blir tyst. Det gör inget om jag gör bort mig. Det spelar ingen roll om vi inte har något att göra. Det är precis det som är grejen, jag trivs att vara med Hanna. Sen är det inte så viktigt vad vi gör, bara vi är tillsammans.

Days are flying

Dagarna flyger förbi och idag är det redan torsdag, vart tog denna veckan vägen? Snart är det julafton och jag känner mig inte alls redo för detta! Inte för att jag har något att förbereda men i alla fall. För att få lite julkänsla så har jag hela dagen idag stått i köket och bakat julgodis.

Nu när jag varit så inne på att skriva om min tacksamhet till olika saker så har ni inte fått följa med mig i vardagen så mycket. Därför ska jag ge er en snabb rapport.

I måndags var jag hos min lärare och hämtade min grammatiktenta som jag blev underkänd på, jag kan ju säga som så att det inte kändes så bra när jag säg att jag hade klarat tentan om jag hade haft ytterligare 0,5 poäng, alltså jag kuggade med ETT HALVT POÄNG... Fatta den ruttna känslan, mer ruttet än en fislukten dagen efter ett rikligt alkoholintag. Menmen, nog om det. Nu i veckan hade jag och en LR medlem lite julavslutningsmys hemma hos henne med lussebullar som hon bakat själv, supergott och mysigt. Aldrig fel att ha en pratstund med någon man tycker om.

Minns ni att jag ansökt till att bli Buddy till en internationell student?  Igår fick jag reda på vem min Buddy kommer att vara och jag blev SÅ glad att se att hon kommer från USA. I´m so excited to meet her next semester, her name is Amy and I´m convinced that we will learn alot from each other and we will have alot of fun together aswell. Att spendera tid med henne kommer att ge mig möjlighet att öva på min engelska, vilket är väldigt välkommet. Hon har inte anlänt till Sverige ännu, hon kommer hit den 17 januari, det ska verkligen bli jätteroligt. I januari hade jag tänkt ta med henne på en stor middag som VIS (växjö international students) anordnar som heter Welcome Dinner. Denna middag är till just för nya internationella studenter för att hälsa de välkomna och det kommer att vara ett stort evenemang med god middag och underhållning, sedan går vi vidare ut till någon av campus studentpubar.

Jag kan också passa på att tala om att ni kan lyssna till VIS radioprogram live kl 19.00 idag torsdag, ni hittar till radion via denna länk :   http://radiolur.se/

Jag ska naturligtvis avsluta med något jag är tacksam för.. Idag är jag helt enkelt tacksam för att jag haft en så himla bra dag. Som jag berättade har jag bakat idag, vilket jag längtat efter att göra. Jag har inte haft ro innan till att ställa mig i köket och pyssla. William har varit ledig så jag har inte behövt sitta och äta ensam. (att äta ensam är ibland det TRÅKIGASTE jag vet.) Dessutom märkte jag idag att jag börjar planera roliga saker inför nästa termin, förhoppningen är att jag kommer att ha mer tid att göra saker som inte är skolrelaterade nästa termin. Eftersom jag ska vara Buddy så skulle det vara bra med lite tid att umgås med Amy och planera roliga saker tillsammans.

Nu ska jag ladda inför VIS radioprogram med en kopp kaffe och en god bok.

Det finns alltid något att vara tacksam för, du måste bara vara villig att se det.

Min rödtott William

Det finns flera människor i mitt liv som är viktiga för mig, att gör en tacksamhetsjulkalender ger mig möjligheten att förklara min tacksamhet. Naturligtvis har min älskade William en stor plats i mitt hjärta, där har jag bäddat in honom väl. Vi är både personer med en vilja av stål och envisa är vi, så när det diskuteras här hemma på stallvägen så stångas vi tills det nästan blöder. Men det är sådana vi är och jag mår bra av att leva med en person som kan ge mig motstånd, som får mig att se saker från ett annat perspektiv och utmana mina åsikter. Samtidigt är han den som jag kan luta mig mot när det behövs.

För ett par år sedan sa jag "jag tror inte på äkta kärlek, den finns bara i fantasin och i sagans värld." Detta sa jag och menade det på fullaste allvar. Sedan träffade jag William...

En av de värsta och mest obekväma saker jag vet är att erkänna mig svag inför andra. Men med William är det annorlunda. Där kan jag vara allt det där dåliga och jobbiga för jag vet att han finns där utan att döma. Han är bra på det. Att inte vara dömande. Han stöttar på ett sätt som ingen annan kan och han tror på mig när jag själv inte gör det. Han är den där goda rösten som viskar ord jag behöver höra.

Det må låta klyschigt men William är den som fick mig att börja tro på kärleken igen. Att våga lita på en annan människa så som jag litar på honom känns både helt självklart men samtidigt skrämmande. Att göra saker som man egentligen inte vågar är att vara modig, det är precis det William får mig att vara, modig.

Jag är tacksam för att jag fått möjligheten att träffa och lära känna William. 

Smartphone, ett primärt behov

Att säga att jag är tacksam för min smartphone är kanske inte helt rätt. Men jag skulle inte vilja vara utan den, jag är glad att jag har en. Varför? Jo, för med den kan jag ha direkt kontakt med människor som jag vill prata med även om de är andra sidan Jorden. Med en smartphone blir världen väldigt liten. funktioner i min smartphone som jag inte kan vara utan:

• Facebook
• Instagram
• Bloglovin
• sms/ringa
• Kamera
• Snapshat
• ChatOn
• Väckarklocka/timer/Klocka
• Radio
• Kalender
• Resrobot
• Ordbok

Ja, som ni ser så använder jag min telefon otroligt mycket i vardagen i olika situationer. Jag skulle vilja vara  påstå att smartphone borde skrivas in i Maslows behovstrappa. När jag funderar närmare på detta så skulle det betyda att man behöver en smartphone för att må bra som människa. Det kan jag väl inte riktigt stå för, ta det med en nypa salt ;)

För er som inte känner till denna trappa så är detta en rankning av våra mänskliga behov, det vi behöver för att må bra och leva ett gott liv. För att man ska kunna nå nästa steg i trappan måste först behoven på det nedersta trappsteget vara tillgodosedda. (eller hur Ida och Klara ;)

Så vart ska jag placera in smartphone, hmmm... jag skulle nog vilja sätta in den på trappsteg  nummer 3. Just för att min telefon gör att jag kan hålla kontakt med vänner och familj, telefonen hjälper mig att uppfylla behovet av kärlek och gemenskap. 

Du är inte ett misstag för att du gjort ett misstag...

Dagen började jättebra! William är ledig från jobbet och jag ifrån skolan så idag passade vi på att se "the hobbit 2". Dessutom såg vi den gratis eftersom vi hade presentkort. :D och filmen var helt okej bra, jag ångrar i alla fall inte att jag såg den.

Sen kom jag hem och fick mitt grammariktentaresultat. Då blev min dag, som ju började så bra, helt plötsligt sämst. Jag klarade inte tentan. Jag är så besviken att det inte går att beskriva med ord. Jag har lagt ner så ofantligt många timmar och så mycket energi för att plugga till denna förbannade tentan och så blir jag inte godkänd. Nu är jag anmäld till omtentan i Januari och tyvärr var det flera klasskompisar som fick ett tråkigt besked idag angående samma tenta. Så vi tänkte att denna julen ska bli en riktig grammatikjul. Vi får sitta på bibblan tillsammans och nöta. Visst låter det roligt? 

Resten av kvällen tänker jag sitta och tänka på hur trög jag är som inte klarade tentan. Tänker banka på mig själv men en stor slägga tills ligger och sedan när jag ligger ska jag be någon att sparka på mig. Sen imorgon ska jag bli snäll mot mig själv igen och säga att, du är inte dina misstag, nästa gång klarar du det. Jag vet ju det SÅ väl, iblan misslyckas man och det är faktiskt en nyttig lärdom.

Så.... Vad är jag tacksam för idag?..... Att jag får en andra chans på tentan. Det är jag tacksam för.

Mamma är bäst

Vad vore en tacksamhetskalender utan att blogginlägg till mamma? Att mamma skulle få ett eget inlägg på bloggen hade jag redan planerat, men att inlägget kommer just idag är för att mamma och Jesper var här i lilla lyan och hälsade på. Under besöker så gav jag den briljanta idén att mamma kunde följa med mig och handla (så att jag kunde få skjuts) och som den supermamma hon är så gjorde hon det utan att klaga.  Men inte nog med det! När jag sedan skulle betalade så drog mamma sitt kort och betalade åt mig, och hur snällt är inte det? En sådan mamma har jag. Hon ger mer än hon tar. 

Min mamma är en sådan person som finns där när jag behöver henne som mest men samtidigt så vet hon när det inte är läge att lägga sig i. Vilket är en hårfin gräns! Jag minns gånger i tonåren som jag varit så otroligt arg på henne och tyckt att hon var den mest orättvisa människan som finns. Då tänker jag framför allt på gången då jag fick för mig att jag ville göra hål i läppen... Då sa mamma till mig "nej Sandra det får du inte, jag vet att du tycker att jag är dum nu men när du blir äldre kommer du att tacka mig." Ja mamma, du hade så rätt... TACK! Idag hade jag inte velat ha ett fult hål där som skulle sett ut som en pormask. Men jag hade många idéer för mig i tonåren, jag höll även på att experimentera med hårfärger i alla regnbågens nyanser. Mitt hår har varit både illrosa och blått, det sa mamma aldrig något annat än att det var fint. (fast det vet jag ju inte precis om det var) men det tyckte jag väl då antagligen. Önskar att jag hade en bild så att jag kunde visa er! Men som sagt var, mamma vet när det är dags att bry sig och när det är läge ett hålla med och låta mig få prova själv. 

Dessutom undrar jag hur många timmar mamma suttit i bilen och skjutsat på mig, både på dagarna men även på nätter hem från diverse fester lite överallt. Skulle bli ett antal timma sammanräknat just för att hon är en sådan som ställer upp. Men tro inte att det går att köra med henne och att jag fått göra precis som jag vill, hon har gett mig motstånd när jag behövt det, absolut. 

Min mamma finns där för mig i alla väder. Men inte bara för mig och för familjen, hon är en sådan som i allmänhet bryr som om andra människor och som ibland är näst intill för osjälvisk. Jag har henne att tacka för mycket, speciellt min envishet och mitt reflekterande tänk. Utan mamma undrar jag vem jag hade varit nu? Förmodligen inte alls den jag är idag...  Gånger jag varit nere på botten så har mamma varit där och fiskat upp mig igen. Därför är jag tacksam över att ha en mamma, världens bästa. 

Att studera är en förmån

Bakom lucka 14 i min tacksamhetsjulkalender gömmer sig min tacksamhet över att jag har förmånen att få studera till att bli precis det jag drömmer om att bli. Det är faktiskt en sak som många svenska inte tänker på för att det är så självklart för oss, men utbildning är något som många runt om i världen inte har möjlighet till att få. 

Visst kan jag många gånger vara mäkta irriterad på hur institutionen sköter upplägget och planeringen av min utbildning. Men att jag av alla människor har fått möjligheten att satsa på något jag verkligen brinner för gör ändå att jag känner tacksamhet. Idag har jag tentan från kl 15.00-20.00 och jag har gnällt över detta och tyckt att "vem är så dum att den lägger en tenta så sent på en lördag?", men nu när jag tänker efter, vad är det att gnälla om? Det finns säkert många som inte har samma möjlighet som jag som skulle göra mycket för att få byta med mig.  Så nu sitter jag här i soffan efter att ha tentat i 5 timmar och känner mig uppriktigt tacksam för att jag har fått göra det denna lördag. Om jag klarar den tentan så är det bara ännu ett steg närmare mitt mål. 

 

Om det inte vore för min utbildning skulle jag inte vara den jag är idag och jag skulle inte heller fått träffa alla härliga människor som jag lärt känna och som jag tycker så himla mycket om!

Tacksamhet

Nu i juletid kan det passa sig att uppmärksamma kärlek och tacksamhet. Därför kommer jag, varje dag från och med nu, att skriva ett blogginlägg om något jag är tacksam för. Som en kalender som hjälper oss att räkna ner till julafton och bakom varje lucka så gömmer sig någon typ av tacksamhet. Det blir som ett nyttigare alternativt till chokladkalender ;)

13 december.

Som bekant har jag spenderat de senaste dagarna i Älmhult med mina nära och kära. 

Utan KOLLEKTIVTRAFIKEN hade det inte varit möjligt att röra mig mellan Växjö och Älmhult så fritt som jag gör. Visst kan man många gånger svära över förseningar och liknande men jag måste ändå säga att jag gillar att åka kollektivt. Det gör att jag kan röra mig fritt i och utanför Växjö utan att äga en bil, vilket jag sparar massor av pengar på. 

Dessutom är det perfekt att man kan samåka med andra människor som ska till samma Plats som mig själv, tillsammans sparar vi på miljön. Speciellt när man åker med Växjös stadsbussar som rullar tack vare växjöbornas gamla sorterade matrester som görs om till biogas. TOPPEN! 

Jag är tacksam för kollektivtrafiken

Livet på en pinne

Tidigt idag bar det av till Mitt Älmhult för att gå hem till farmor och farfar för det traditionsenliga pepparkaksbaket! SÅ mysigt med lite kvalitetstid där och oj så bortskämd jag blev, jag fick med mig tre stora isterband som farmor gjort och en hel påse med hemmarullade köttbullar, MUMS.

Sedan gjorde jag något som jag inte gjort sedan jag var lite, jag sov middag! Så himla skönt! sen när mamma kom hem från jobbet så fick jag en mysig kaffestund med henne. När pappa och lillebror kom hem från sina jobb så styrde vi kosan mot Ikea för att äta julbord. Jag kom fram till idag att julbord är ganska överskattat. Eller, så ska jag inte heller säga men det är i alla fall så att jag egentligen inte tycker att så mycket på julbordet är gott. Det goda på julbordet är omelett (bra saltad), mormors köttbullar, grava lax.... Det är egentligen de sakerna som jag verkligen tycker om! 

Efter julbordet kom Hanna och hälsade på över en kopp kaffe och mamma bjöd på en massa läckra hemkokta julgodisar. Just nu sitter mamma och kollar storögt på "Ernst jul" och jag har lite svårt att titta på honom utan att känna att julmaten håller på att komma upp igen. Har haft en jättemysig dag. Imorgon bär det av hem till verkligheten igen. Men det är inte så dumt det heller :) 

Jag måste förresten tipsa om att ni går in på http://www.mixcloud.com/RadioLUR/radio-vis-51213/ för att lyssna på ett väldigt underhållande radioprogram av studenter för studenter. Min William är med i detta program tillsammans med två vänner. Programmet är på engelska eftersom den som har huvudansvaret för detta program är en utbytesstudent från USA. Lättsamt och underhållande prat i kombination med bra musik. Det kommer ett nytt program varje torsdag, så håll utkik! :D

Nothing that is Worth something comes easy

Idag är det exakt en vecka sedan locket till min sodastream- flaska försvann. Idag hittade jag det, kan ni gissa vart? Nej, jag tror inte det. Jag hittade nämligen det liggande inne i badrummet inne i skåpet ibland mina hårsprayer... Är det normalt?

Jag ser det som ett tydligt tecken på att jag behöver jullov. Men julen närmar sig:

Idag är sista julklappen inhandlad, så nu kommer även lillebror få en klapp, och han kan aldrig gissa vad det är! Hähä. 

Man vet ju aldrig vad tomten kan hitta på. Jag hittade förresten ett gammalt tidningsutklipp på mig och lillebror där vi skulle tala om för en tidningsreporter vad vi önskar oss mest i julklapp: 

Och om någon undrar så är denna önskelista fortfarande högst aktuell!

 På torsdag ska jag till farmor och farfar för att baka pepparkakor. Det är en av de viktigaste jultraditionerna jag har. Varje år sedan jag var 1 år har jag varit och bakat pepparkakor med farmor. Och i år blir inget undantag. Efter pepparkaksbaket ska jag hemhem till det gula tegelhuset där min familj bor. Då blir det en sväng till Ikea för att testa deras julbord. Jag ska övernatta i mitt rum hemma hos mamma och pappa för att sedan på fredagen spendera lite kvalitetstid med kvinnan i mitt liv, Hanna. Eftersom hon fyllde år förra helgen. 

Tanken var egentligen att jag och tjejerna skulle ses på lördag och ha lite mysigt roligt tillsammans men eftersom jag tydligen studerar på det värsta pajasprogrammet i hela långa landet falukorv, så har något ljushuvud bestämt att jag och mina kära klasskompisar ska spendera kvällen fram till 20.00 på LÖRDAG i en sal på campus för att skriva uppsats.... 

Det jag i alla fall kan trösta mig med är att det är den sista tentan innan jul. Nästa vecka kommer det fruktade resultatet på förra lördagens grammatiktenta. Jag kan inget annat än hoppas på det bästa. 

Dags att sova, imon har jag ett tidigt seminarium som väntar, då ska vi sönderanalysera boken "the great Gatsby" 

Dagen D

vad är det för veckodag idag? vad är klockan? är jag hungrig? vad heter jag?

det är sådana frågor man kan ställa sig när det blivit en hel del plugg. Jag tappar helt och hållet tidsuppfattning och har inte ett dugg koll på någonting annat än mina äckliga böcker.

Anledningen till att jag pluggat på groteskt mycket på sistone är egentligen simpel. Om jag inte klarar tentan jag har imorgon och tentan jag har nästa lördag får jag inte fortsätta studera engelska till våren. Det betyder att denna kvällen är allt annat än en avslappnad fredagskväll. För mig är det kvällen innan tentan med stort T.
Men, jag har pluggat så gott jag kan. Så om jag misslyckas med denna tentan så vet jag i alla fall att jag gjorde allt jag kunde. Nog om detta...

Mitt i tentaveckan så gjorde sig livet påmint lite då och då, vid ett av tillfällena så behövde en vän hjälp med att bära hem en soffa. Så då konkade vi på en ASTUNG soffa uppför världens brantaste backe. Detta var i tisdags och fortfarande känner jag sviterna efter detta. De små klumparna inuti mina armar, de så kallade musklerna, är så ömma att det gör ont om man blåser på dem. Och min rygg, det känns fortfarande som jag så snett att vänsterkinden kommer skrapa i marken vilken sekund som helst.

Och förresten, jag har varit och gosat med mina drömmars katt igen! Lilla nakenkatten som är SÅ söt och så otroligt sällskaplig.

Här är hon, med sin lilla tröja på sig. 

Imorgon ska jag först tenta, sedan åka till Älmhult (om tågen har börjat gå igen då) för att träffa familjen och släkt. Men det är också så att bästis Hanna fyller 21 och därför ska jag till henne en runda med och lämna paket. Sedan tillbaka till Växjö igen för att gå ut på Sivans med mina goa klasskompisar och (förhoppningsvis) fira att tentan är avklarad! Annars för vi gå till Sivans för att det är synd om oss istället. Det går alltid att hitta anledningar att att gå dit ;) 

För att avsluta med något positivt som får mig på goda tankar inför morgondagen. Idag jag fick veta resultatet på min "oral exam". VG

2/12-2013

Första advent igår. <3

Igår kväll fick tentaplugget stå tillbaka för lite adventsmys. När Sancho gav mig sin såndär "lek med mig- blick, snälla!!" så kastade jag såklart iväg mina böcker och gosade katt istället.

Men snart är det dax. Muntlig tenta... 

Alla mina memorykort hjälper mig med pluggandet så nu hoppas jag verkligen att detta går vägen.

Och direkt efter tentan ska jag galoppera vidare till en workshop med LR. 

Så nu tar jag på mig min snyggaste piké- tröja och håller tummarna för att eftermiddagen går bra.