Vad hände?....

Ja, vart tog jag vägen? Snart inte bloggat på en vecka. Det beror faktiskt på att jag inte känt lusten. Men ikväll är lusten här och jag kommer tillbaka till bloggen för att rapportera diverse intressanta och ointressanta saker som hänt den senaste veckan. 

Jag kan ju börja med att skryta lite om mina julklappar. Jag fick de bästa klapparna man kan tänka sig! Bland annat 

•en Odd molly kofta 

•sagaform mugg

•Elsa Beskow mugg

•biljett till Jesus Christ Superstar

• Pandora berlock 

Jag har hunnit med att gå på mellandagsrea i Växjö. Där fyndade jag två tröjor till mig själv och ett par byxor och en töja till William. En härlig känsla är när man hittar ett klädesplagg som man kollat på innan och som man gärna vill ha, så är den på 50% rea nu! Nöjd med mina fynd. Jag har också börjat komma tillbaka till lite grammatikplugg... Börjat respitera lite för att inte tappa det jag kunde till förra tentan. Grammatik är verkligen en färskvara. 

Ikväll hade jag kakmonstret på besök 

Paula och David var här och krängde pizza med mig och William. Och nej det var ingen parmiddag för er som undrar. Parmiddagar är bland det värsta jag vet. När man ska sitta och vara trevliga och pryda hela kvällen, förutom när någon drar en liten fräckis (som egentligen inte är speciellt fräck) sedan står damerna i köket och förbereder maten medans männen sitter i soffan och knäcker en öl. Som ni förstår så har jag en väldigt tydlig bild av hur en äkta parmiddag ser ut. Ordet parmiddag ger mig kalla kårar... Egentligen är det nog tanken på de fasta könsrollerna som jag inte gillar.

Imorgon bär det av till Malmö för nyårsfirande med vännerna. Ska bli spännande att se hur detta blir, vi ska sova på hotell och ha det bra. Jag har börjat fundera på om jag ska ha något nyårslöfte i år. Fast nä, jag tror jag skiter i det, jag håller ändå aldrig de löftena. Bättre att bestäma sig för något när man känner en inre motivation. 

Nu ska jag ta min katt under armen och krypa till kojs. 

Natti

Julafton

Julafton är här och sista tacksamhetsinlägget ska skrivas. Kalendern jag skrivit är gjord med kärlek och värme för saker som jag håller nära hjärtat. Men det är många saker och personer som jag inte lyft fram men som jag ändå är väldigt tacksam för. Därför ska detta inlägget vara ett uppsamlingsheat till de saker som inte fått ett eget inlägg.

Min mamma fick ett eget inlägg. Men det betyder inte att min pappa inte är minst lika viktig. Av honom har jag lärt mig att vara förlåtande och skilja på vad som verkligen är viktigt och inte. För pappa så finns det viktiga saker och så finns det materiella ting. Detta försöker jag ta efter så gott jag kan.

Min lillebror, min lilla Beppos. Han är så himla bra! Vi har alltid varit sådana syskon som är rädda om varandra. När andra syskon slagit och bråkat så har jag och Jesper hållit varandra i handen och frågat vad de andra barnen gör mot varandra. 

Hanna fick också ett eget inlägg. Men jag har såklart fler vänner som jag tycker jättemycket om! Ida och Klara som var mina vapendragare under hela gymnasietiden. De skulle jag inte vilja vara utan! Ida är så himla bra på vara finkänslig, av henne har jag lärt mig att vara bättre på att välja mina ord innan jag pratar. 

Sandra är också en fin vän, likaså Linn Fanni och Jenny. Det är mina tjejer. Och de flesta av dem ska jag träffa imorgon och ha det kul med. För det har vi alltid tillsammans. 

Min släkt är också väldigt fin. Just nu är jag påväg till mina kära morföräldrar. Där ska jag även träffa moster, kusin och "morbror" Mats. Min moster Pia är en sådan person som låter en drömma. Hon är väldigt bra på att vara uppmuntrande och stöttande när man kommer med sina tankar och idéer. När jag var liten brukade hon tala om för mig att jag är duktig på att sjunga. 

När jag var i tonåren och färgade håret blått så fick jag en scarf i samma blåa ton så att jag kunde matcha. Nu när jag pluggar till lärare så tror hon på mig. Precis som hon alltid gjort. 

Slutligen. Jag är så tacksam för alla nya människor jag fått träffa detta året. 

Ha en fin julafton. 

All värme och kärlek till er <3

Min ludna skatt

Nu såhär dagen innan julafton sitter jag hemma i Älmhult i tv soffan med hela familjen Axelsson och min William också såklart. Vi har nyss varit hos farmor och farfar för att tjuvstarta julen. Jag har fått min första julklapp, ett presentkort på Ikea så att jag kan köpa de fina köksstolarna jag vill ha! Norrnäs, heter stolen om någon vill veta. :)

Detta är det näst sista tacksamhetsinlägget som jag skriver. 

Har en mysig kväll framför Pluras uppesittarkväll. Det enda som saknas är min katt. Jag hinner inte vara hemifrån länge innan jag saknar henne, min lilla fluffiga prinsessa. Jag är så tacksam för att jag har henne och för att hon är så himla snäll och go. Jag känner mig aldrig ensam när jag är hemma med henne. Det finns ingen som tycker om mig så villkorslöst som hon, hon är så bra på att läsa av mig. Hon är den första som kommer skuttande till mig när jag behöver någon nära, och jag behöver inte ens säga något till henne, hon förstår ändå. 

Jag som aldrig haft husdjur innan är nästan förvånad över hur snabbt jag fäste mig vid henne. Hon blev en del av min vardag och en del av mig på nolltid. 

Imorgon firar vi jul hos mormor och morfar med släkten på mammas sida. Det ska bli SÅ mysigt! På kvällen åker vi hem till vår lilla skatt igen och gosar. 

Ha en bra uppesittarkväll! 

Frisk och har hälsan

Idag får ni ett kort, men nog så genomtänkt, inlägg.

Jag är tacksam för att jag *peppar peppar* är så frisk som jag är. Jag har inte ont någonstans, jag sover bra, har matlust, tar inga mediciner, jag mår psykiskt bra. 

När jag ser människor i min egen ålder som blir svårt sjuka blir jag påmind om att jag själv inte är odödlig bara för att jag är ung. 

Att ibland stanna upp och bara påminna sig själv om att vara tacksam för att man mår bra, det tror jag är hälsosamt. 

Var rädda om er själva och om de ni håller av. 

Yttrandefrihet under ansvar

Yttrandefrihet är verkligen något som vi svenskar ska vara stolta över att vi har. Och tacksamma. Det är så himla viktigt att kunna ha en öppen dialog om sina åsikter och tankar. Det ger oss möjligheten att tillsammans stöta och blöta våra åsikter tills vi förhoppningsvis kommer fram till ett demokratiskt och klokt resonemang. Jag skulle vilja hävda att yttrandefrihet ger oss möjligheten att bli klokare. Man blir mer medveten om sina åsikter då man yttrar dem. 

För mig känns det jätteviktigt att få uttrycka mina åsikter och diskutera de med andra. Detta ger skolan mig stor möjlighet att göra, svenska skolan över lag är väldig bra på det. Att ge sina elever utrymme för diskussion. (men det kan alltid bli bättre) En utbytesstudent från USA som jag pratade med förra veckan tycker att det är jättejobbigt när vi svenskar ska börja diskutera. Hon tycker att det känns som vi bråkar och då bara blir hon tyst för att hon inte är van vid att ifrågasätta och diskutera på det viset. När jag berättade för henne att vi lär oss att ifrågasätta saker i skolan redan från det att vi är små, så tappade hon hakan. Innan jag pratade med henne insåg jag nog inte hur svenskt det är med yttrandefrihet. Jag är tacksam över att ha vuxit upp med friheten till yttrande.

Dock finns det de som "missbrukar" yttrandefriheten. Jag har hört människor häva ur sig både det ena och det andra för att sedan skydda sig bakom yttrandefriheten. Men viktigt att inte glömma bort är att yttrandefrihetslagen sluter gälla då man stampar på någons tår. Där går gränsen, du får uttrycka dina åsikter så länge du inte kränker någon annan människa. Kom då även ihåg att det är den som känner sig kränkt eller illa behandlad som bestämmer vart gränsen går. Inte den som kränker. 

Det är svårt att aldrig stampa någon på tårna, men jag tycker att man i alla fall ska eftersträva att göra det så sällan det bara går. Och om du någon gång gör ett övertramp, se till att be om ursäkt. Var inte för stolt för att erkänna och stå för dina egna misstag. För du gör misstag, du är människa. 

Avslutningsvis: En tumregel, om du tänker säga något som du är osäker på om det är kränkande eller inte, då är det förmodligen det. Håll sådana saker för dig själv. 

"Att vara ärlig är inte att säga allt man tänker, utan att mena allt man säger"

Handra och Sanna

Idag har jag varit med bästa kompisen Hanna, hon åkte till Växjö direkt efter att hon varit och tentat i Ljungby så att vi kunde gå en runda på stan och kolla om det fanns något fint att ha på sig i jul/nyår. Men det blev inte mycket shoppat... men bra, då spar vi oss till mellandagsrean. Dessutom har jag bestämt mig för att ha samma nyårskläder på mig detta året som jag hade förra (men det är en hemlis, så säg inte det till någon)

Men detta inlägget ska inta handa om mig, det ska handa om Hanna.

Att ha en bästa vän på det viset som jag har är något som jag är väldigt tacksam över. Jag och Hanna har varit bästisar sedan vi var 7 år gamla. Då gick vi i samma klass och bodde ett stenkast ifrån varandra. Jag minns en gång när vi var små och Hanna ringde till mig och frågade om jag ville komma hem till henne och bada. Då trodde jag att vi skulle bada i en pool eller liknande, men när jag kom hem till Hanna så visade det sig att vi skulle bada tillsammans i hennes lilla badkar. Jag minns också hur mycket jag tyckte om att komma hem till Hanna när hennes mamma (min extramamma) målade våra naglar. Det fanns så många olika nagellack att välja på så det brukade sluta med att jag valde en färg till varje nagel för att få med så många fina färger som möjligt.

En annan sak som jag kommer att tänka på när jag tänker tillbaka på när jag och Hanna var små är en mörk kväll när jag skulle gå hem från Hanna (som jag sa tidigare bodde bara några meter bort.) Då skulle Hanna följa mig hem för att det var så mörkt och läskigt, men när vi kom fram hemma hos mig så följde jag Hanna tillbaka hem till sig för att hon inte skulle behöva gå hem själv. För det fanns nämligen en STOR ek som såg jätteläskig ut när det lös från gatlyktorna på den, den ville varken jag eller Hanna gå förbi ensamma. Så lösningen blev att vi gick tillbaka hem till Hanna och hämtade en ficklampa. Problemet var bara att vi höll på att kladda med ficklampan så att den slutade fungera lagom tills vi kom till den stora eken. Då bestämde vi oss för att gå hem till mig och hämta pappa Ola så att han kunde följa Hanna hem. Så dumt... Men vi var faktiskt små då. Det finns en massa sådana historier, som gången Hanna ringa till mig när jag sov. Jag svarade  i sömnen och Hanna frågade mig om jag ville ha en tröja där det står "ät mer gröt" då hade jag tydligen svarat ja. Så en dag när mamma hämtade posten låg det en tröja i brevlådan där det stod "ät mer gröt" och jag fattade ingenting, trodde det var någon som drev med mig.  

Jag undrar hur många timmar jag och Hanna spenderat tillsammans? Det måste vara flera 10000!! Ett tag i tonåren umgicks vi varje dag efter skolan och dessutom cyklade jag hem till Hanna varje morgon innan skolan började för att hinna prata med henne under tiden hon åt frukost, sedan åkte hon snålskjuts på min pakethållare till skolan. Alla helger spenderade vi tillsammans, jag frågade inte ens om jag kunde sova hos Hanna. Det var så självklart att jag skulle göra det så jag bara tog med mig övernattningspackning och gick hem till henne. Inte konstigt att folk inte kunde skilja på oss, större delen av våran uppväxt fick vi heta Handra och Sanna.

Utan Hanna vet jag inte vad jag skulle göra. Det finns ingen som känner mig så bra som hon och med henne kan jag vara precis den tramsiga och töntiga personen som jag sällan visar för någon annan Det är henne jag ringer när jag är glad, ledsen, uttråkad, arg, besviken, förväntansfull... you name it. Det spelar ingen roll att vi inte längre bor några hus ifrån varandra och att vi inte ses varje dag. Det behövs inte, för jag vet att hon finns där, bara ett telefonsamtal bort. Nu kan jag snart inte se vad jag skriver längre för mina ögon är helt tårfyllda. Inte för att jag är ledsen utan för att det är otroligt känslosamt att försöka uttrycka sin tacksamhet till någon som man tycker om mer än orden räcker till för att beskriva.

Med Hanna gör det inget om det blir tyst. Det gör inget om jag gör bort mig. Det spelar ingen roll om vi inte har något att göra. Det är precis det som är grejen, jag trivs att vara med Hanna. Sen är det inte så viktigt vad vi gör, bara vi är tillsammans.

Days are flying

Dagarna flyger förbi och idag är det redan torsdag, vart tog denna veckan vägen? Snart är det julafton och jag känner mig inte alls redo för detta! Inte för att jag har något att förbereda men i alla fall. För att få lite julkänsla så har jag hela dagen idag stått i köket och bakat julgodis.

Nu när jag varit så inne på att skriva om min tacksamhet till olika saker så har ni inte fått följa med mig i vardagen så mycket. Därför ska jag ge er en snabb rapport.

I måndags var jag hos min lärare och hämtade min grammatiktenta som jag blev underkänd på, jag kan ju säga som så att det inte kändes så bra när jag säg att jag hade klarat tentan om jag hade haft ytterligare 0,5 poäng, alltså jag kuggade med ETT HALVT POÄNG... Fatta den ruttna känslan, mer ruttet än en fislukten dagen efter ett rikligt alkoholintag. Menmen, nog om det. Nu i veckan hade jag och en LR medlem lite julavslutningsmys hemma hos henne med lussebullar som hon bakat själv, supergott och mysigt. Aldrig fel att ha en pratstund med någon man tycker om.

Minns ni att jag ansökt till att bli Buddy till en internationell student?  Igår fick jag reda på vem min Buddy kommer att vara och jag blev SÅ glad att se att hon kommer från USA. I´m so excited to meet her next semester, her name is Amy and I´m convinced that we will learn alot from each other and we will have alot of fun together aswell. Att spendera tid med henne kommer att ge mig möjlighet att öva på min engelska, vilket är väldigt välkommet. Hon har inte anlänt till Sverige ännu, hon kommer hit den 17 januari, det ska verkligen bli jätteroligt. I januari hade jag tänkt ta med henne på en stor middag som VIS (växjö international students) anordnar som heter Welcome Dinner. Denna middag är till just för nya internationella studenter för att hälsa de välkomna och det kommer att vara ett stort evenemang med god middag och underhållning, sedan går vi vidare ut till någon av campus studentpubar.

Jag kan också passa på att tala om att ni kan lyssna till VIS radioprogram live kl 19.00 idag torsdag, ni hittar till radion via denna länk :   http://radiolur.se/

Jag ska naturligtvis avsluta med något jag är tacksam för.. Idag är jag helt enkelt tacksam för att jag haft en så himla bra dag. Som jag berättade har jag bakat idag, vilket jag längtat efter att göra. Jag har inte haft ro innan till att ställa mig i köket och pyssla. William har varit ledig så jag har inte behövt sitta och äta ensam. (att äta ensam är ibland det TRÅKIGASTE jag vet.) Dessutom märkte jag idag att jag börjar planera roliga saker inför nästa termin, förhoppningen är att jag kommer att ha mer tid att göra saker som inte är skolrelaterade nästa termin. Eftersom jag ska vara Buddy så skulle det vara bra med lite tid att umgås med Amy och planera roliga saker tillsammans.

Nu ska jag ladda inför VIS radioprogram med en kopp kaffe och en god bok.

Det finns alltid något att vara tacksam för, du måste bara vara villig att se det.

Min rödtott William

Det finns flera människor i mitt liv som är viktiga för mig, att gör en tacksamhetsjulkalender ger mig möjligheten att förklara min tacksamhet. Naturligtvis har min älskade William en stor plats i mitt hjärta, där har jag bäddat in honom väl. Vi är både personer med en vilja av stål och envisa är vi, så när det diskuteras här hemma på stallvägen så stångas vi tills det nästan blöder. Men det är sådana vi är och jag mår bra av att leva med en person som kan ge mig motstånd, som får mig att se saker från ett annat perspektiv och utmana mina åsikter. Samtidigt är han den som jag kan luta mig mot när det behövs.

För ett par år sedan sa jag "jag tror inte på äkta kärlek, den finns bara i fantasin och i sagans värld." Detta sa jag och menade det på fullaste allvar. Sedan träffade jag William...

En av de värsta och mest obekväma saker jag vet är att erkänna mig svag inför andra. Men med William är det annorlunda. Där kan jag vara allt det där dåliga och jobbiga för jag vet att han finns där utan att döma. Han är bra på det. Att inte vara dömande. Han stöttar på ett sätt som ingen annan kan och han tror på mig när jag själv inte gör det. Han är den där goda rösten som viskar ord jag behöver höra.

Det må låta klyschigt men William är den som fick mig att börja tro på kärleken igen. Att våga lita på en annan människa så som jag litar på honom känns både helt självklart men samtidigt skrämmande. Att göra saker som man egentligen inte vågar är att vara modig, det är precis det William får mig att vara, modig.

Jag är tacksam för att jag fått möjligheten att träffa och lära känna William. 

Smartphone, ett primärt behov

Att säga att jag är tacksam för min smartphone är kanske inte helt rätt. Men jag skulle inte vilja vara utan den, jag är glad att jag har en. Varför? Jo, för med den kan jag ha direkt kontakt med människor som jag vill prata med även om de är andra sidan Jorden. Med en smartphone blir världen väldigt liten. funktioner i min smartphone som jag inte kan vara utan:

• Facebook
• Instagram
• Bloglovin
• sms/ringa
• Kamera
• Snapshat
• ChatOn
• Väckarklocka/timer/Klocka
• Radio
• Kalender
• Resrobot
• Ordbok

Ja, som ni ser så använder jag min telefon otroligt mycket i vardagen i olika situationer. Jag skulle vilja vara  påstå att smartphone borde skrivas in i Maslows behovstrappa. När jag funderar närmare på detta så skulle det betyda att man behöver en smartphone för att må bra som människa. Det kan jag väl inte riktigt stå för, ta det med en nypa salt ;)

För er som inte känner till denna trappa så är detta en rankning av våra mänskliga behov, det vi behöver för att må bra och leva ett gott liv. För att man ska kunna nå nästa steg i trappan måste först behoven på det nedersta trappsteget vara tillgodosedda. (eller hur Ida och Klara ;)

Så vart ska jag placera in smartphone, hmmm... jag skulle nog vilja sätta in den på trappsteg  nummer 3. Just för att min telefon gör att jag kan hålla kontakt med vänner och familj, telefonen hjälper mig att uppfylla behovet av kärlek och gemenskap. 

Du är inte ett misstag för att du gjort ett misstag...

Dagen började jättebra! William är ledig från jobbet och jag ifrån skolan så idag passade vi på att se "the hobbit 2". Dessutom såg vi den gratis eftersom vi hade presentkort. :D och filmen var helt okej bra, jag ångrar i alla fall inte att jag såg den.

Sen kom jag hem och fick mitt grammariktentaresultat. Då blev min dag, som ju började så bra, helt plötsligt sämst. Jag klarade inte tentan. Jag är så besviken att det inte går att beskriva med ord. Jag har lagt ner så ofantligt många timmar och så mycket energi för att plugga till denna förbannade tentan och så blir jag inte godkänd. Nu är jag anmäld till omtentan i Januari och tyvärr var det flera klasskompisar som fick ett tråkigt besked idag angående samma tenta. Så vi tänkte att denna julen ska bli en riktig grammatikjul. Vi får sitta på bibblan tillsammans och nöta. Visst låter det roligt? 

Resten av kvällen tänker jag sitta och tänka på hur trög jag är som inte klarade tentan. Tänker banka på mig själv men en stor slägga tills ligger och sedan när jag ligger ska jag be någon att sparka på mig. Sen imorgon ska jag bli snäll mot mig själv igen och säga att, du är inte dina misstag, nästa gång klarar du det. Jag vet ju det SÅ väl, iblan misslyckas man och det är faktiskt en nyttig lärdom.

Så.... Vad är jag tacksam för idag?..... Att jag får en andra chans på tentan. Det är jag tacksam för.

Mamma är bäst

Vad vore en tacksamhetskalender utan att blogginlägg till mamma? Att mamma skulle få ett eget inlägg på bloggen hade jag redan planerat, men att inlägget kommer just idag är för att mamma och Jesper var här i lilla lyan och hälsade på. Under besöker så gav jag den briljanta idén att mamma kunde följa med mig och handla (så att jag kunde få skjuts) och som den supermamma hon är så gjorde hon det utan att klaga.  Men inte nog med det! När jag sedan skulle betalade så drog mamma sitt kort och betalade åt mig, och hur snällt är inte det? En sådan mamma har jag. Hon ger mer än hon tar. 

Min mamma är en sådan person som finns där när jag behöver henne som mest men samtidigt så vet hon när det inte är läge att lägga sig i. Vilket är en hårfin gräns! Jag minns gånger i tonåren som jag varit så otroligt arg på henne och tyckt att hon var den mest orättvisa människan som finns. Då tänker jag framför allt på gången då jag fick för mig att jag ville göra hål i läppen... Då sa mamma till mig "nej Sandra det får du inte, jag vet att du tycker att jag är dum nu men när du blir äldre kommer du att tacka mig." Ja mamma, du hade så rätt... TACK! Idag hade jag inte velat ha ett fult hål där som skulle sett ut som en pormask. Men jag hade många idéer för mig i tonåren, jag höll även på att experimentera med hårfärger i alla regnbågens nyanser. Mitt hår har varit både illrosa och blått, det sa mamma aldrig något annat än att det var fint. (fast det vet jag ju inte precis om det var) men det tyckte jag väl då antagligen. Önskar att jag hade en bild så att jag kunde visa er! Men som sagt var, mamma vet när det är dags att bry sig och när det är läge ett hålla med och låta mig få prova själv. 

Dessutom undrar jag hur många timmar mamma suttit i bilen och skjutsat på mig, både på dagarna men även på nätter hem från diverse fester lite överallt. Skulle bli ett antal timma sammanräknat just för att hon är en sådan som ställer upp. Men tro inte att det går att köra med henne och att jag fått göra precis som jag vill, hon har gett mig motstånd när jag behövt det, absolut. 

Min mamma finns där för mig i alla väder. Men inte bara för mig och för familjen, hon är en sådan som i allmänhet bryr som om andra människor och som ibland är näst intill för osjälvisk. Jag har henne att tacka för mycket, speciellt min envishet och mitt reflekterande tänk. Utan mamma undrar jag vem jag hade varit nu? Förmodligen inte alls den jag är idag...  Gånger jag varit nere på botten så har mamma varit där och fiskat upp mig igen. Därför är jag tacksam över att ha en mamma, världens bästa. 

Att studera är en förmån

Bakom lucka 14 i min tacksamhetsjulkalender gömmer sig min tacksamhet över att jag har förmånen att få studera till att bli precis det jag drömmer om att bli. Det är faktiskt en sak som många svenska inte tänker på för att det är så självklart för oss, men utbildning är något som många runt om i världen inte har möjlighet till att få. 

Visst kan jag många gånger vara mäkta irriterad på hur institutionen sköter upplägget och planeringen av min utbildning. Men att jag av alla människor har fått möjligheten att satsa på något jag verkligen brinner för gör ändå att jag känner tacksamhet. Idag har jag tentan från kl 15.00-20.00 och jag har gnällt över detta och tyckt att "vem är så dum att den lägger en tenta så sent på en lördag?", men nu när jag tänker efter, vad är det att gnälla om? Det finns säkert många som inte har samma möjlighet som jag som skulle göra mycket för att få byta med mig.  Så nu sitter jag här i soffan efter att ha tentat i 5 timmar och känner mig uppriktigt tacksam för att jag har fått göra det denna lördag. Om jag klarar den tentan så är det bara ännu ett steg närmare mitt mål. 

 

Om det inte vore för min utbildning skulle jag inte vara den jag är idag och jag skulle inte heller fått träffa alla härliga människor som jag lärt känna och som jag tycker så himla mycket om!

Tacksamhet

Nu i juletid kan det passa sig att uppmärksamma kärlek och tacksamhet. Därför kommer jag, varje dag från och med nu, att skriva ett blogginlägg om något jag är tacksam för. Som en kalender som hjälper oss att räkna ner till julafton och bakom varje lucka så gömmer sig någon typ av tacksamhet. Det blir som ett nyttigare alternativt till chokladkalender ;)

13 december.

Som bekant har jag spenderat de senaste dagarna i Älmhult med mina nära och kära. 

Utan KOLLEKTIVTRAFIKEN hade det inte varit möjligt att röra mig mellan Växjö och Älmhult så fritt som jag gör. Visst kan man många gånger svära över förseningar och liknande men jag måste ändå säga att jag gillar att åka kollektivt. Det gör att jag kan röra mig fritt i och utanför Växjö utan att äga en bil, vilket jag sparar massor av pengar på. 

Dessutom är det perfekt att man kan samåka med andra människor som ska till samma Plats som mig själv, tillsammans sparar vi på miljön. Speciellt när man åker med Växjös stadsbussar som rullar tack vare växjöbornas gamla sorterade matrester som görs om till biogas. TOPPEN! 

Jag är tacksam för kollektivtrafiken

Livet på en pinne

Tidigt idag bar det av till Mitt Älmhult för att gå hem till farmor och farfar för det traditionsenliga pepparkaksbaket! SÅ mysigt med lite kvalitetstid där och oj så bortskämd jag blev, jag fick med mig tre stora isterband som farmor gjort och en hel påse med hemmarullade köttbullar, MUMS.

Sedan gjorde jag något som jag inte gjort sedan jag var lite, jag sov middag! Så himla skönt! sen när mamma kom hem från jobbet så fick jag en mysig kaffestund med henne. När pappa och lillebror kom hem från sina jobb så styrde vi kosan mot Ikea för att äta julbord. Jag kom fram till idag att julbord är ganska överskattat. Eller, så ska jag inte heller säga men det är i alla fall så att jag egentligen inte tycker att så mycket på julbordet är gott. Det goda på julbordet är omelett (bra saltad), mormors köttbullar, grava lax.... Det är egentligen de sakerna som jag verkligen tycker om! 

Efter julbordet kom Hanna och hälsade på över en kopp kaffe och mamma bjöd på en massa läckra hemkokta julgodisar. Just nu sitter mamma och kollar storögt på "Ernst jul" och jag har lite svårt att titta på honom utan att känna att julmaten håller på att komma upp igen. Har haft en jättemysig dag. Imorgon bär det av hem till verkligheten igen. Men det är inte så dumt det heller :) 

Jag måste förresten tipsa om att ni går in på http://www.mixcloud.com/RadioLUR/radio-vis-51213/ för att lyssna på ett väldigt underhållande radioprogram av studenter för studenter. Min William är med i detta program tillsammans med två vänner. Programmet är på engelska eftersom den som har huvudansvaret för detta program är en utbytesstudent från USA. Lättsamt och underhållande prat i kombination med bra musik. Det kommer ett nytt program varje torsdag, så håll utkik! :D

Nothing that is Worth something comes easy

Idag är det exakt en vecka sedan locket till min sodastream- flaska försvann. Idag hittade jag det, kan ni gissa vart? Nej, jag tror inte det. Jag hittade nämligen det liggande inne i badrummet inne i skåpet ibland mina hårsprayer... Är det normalt?

Jag ser det som ett tydligt tecken på att jag behöver jullov. Men julen närmar sig:

Idag är sista julklappen inhandlad, så nu kommer även lillebror få en klapp, och han kan aldrig gissa vad det är! Hähä. 

Man vet ju aldrig vad tomten kan hitta på. Jag hittade förresten ett gammalt tidningsutklipp på mig och lillebror där vi skulle tala om för en tidningsreporter vad vi önskar oss mest i julklapp: 

Och om någon undrar så är denna önskelista fortfarande högst aktuell!

 På torsdag ska jag till farmor och farfar för att baka pepparkakor. Det är en av de viktigaste jultraditionerna jag har. Varje år sedan jag var 1 år har jag varit och bakat pepparkakor med farmor. Och i år blir inget undantag. Efter pepparkaksbaket ska jag hemhem till det gula tegelhuset där min familj bor. Då blir det en sväng till Ikea för att testa deras julbord. Jag ska övernatta i mitt rum hemma hos mamma och pappa för att sedan på fredagen spendera lite kvalitetstid med kvinnan i mitt liv, Hanna. Eftersom hon fyllde år förra helgen. 

Tanken var egentligen att jag och tjejerna skulle ses på lördag och ha lite mysigt roligt tillsammans men eftersom jag tydligen studerar på det värsta pajasprogrammet i hela långa landet falukorv, så har något ljushuvud bestämt att jag och mina kära klasskompisar ska spendera kvällen fram till 20.00 på LÖRDAG i en sal på campus för att skriva uppsats.... 

Det jag i alla fall kan trösta mig med är att det är den sista tentan innan jul. Nästa vecka kommer det fruktade resultatet på förra lördagens grammatiktenta. Jag kan inget annat än hoppas på det bästa. 

Dags att sova, imon har jag ett tidigt seminarium som väntar, då ska vi sönderanalysera boken "the great Gatsby" 

Dagen D

vad är det för veckodag idag? vad är klockan? är jag hungrig? vad heter jag?

det är sådana frågor man kan ställa sig när det blivit en hel del plugg. Jag tappar helt och hållet tidsuppfattning och har inte ett dugg koll på någonting annat än mina äckliga böcker.

Anledningen till att jag pluggat på groteskt mycket på sistone är egentligen simpel. Om jag inte klarar tentan jag har imorgon och tentan jag har nästa lördag får jag inte fortsätta studera engelska till våren. Det betyder att denna kvällen är allt annat än en avslappnad fredagskväll. För mig är det kvällen innan tentan med stort T.
Men, jag har pluggat så gott jag kan. Så om jag misslyckas med denna tentan så vet jag i alla fall att jag gjorde allt jag kunde. Nog om detta...

Mitt i tentaveckan så gjorde sig livet påmint lite då och då, vid ett av tillfällena så behövde en vän hjälp med att bära hem en soffa. Så då konkade vi på en ASTUNG soffa uppför världens brantaste backe. Detta var i tisdags och fortfarande känner jag sviterna efter detta. De små klumparna inuti mina armar, de så kallade musklerna, är så ömma att det gör ont om man blåser på dem. Och min rygg, det känns fortfarande som jag så snett att vänsterkinden kommer skrapa i marken vilken sekund som helst.

Och förresten, jag har varit och gosat med mina drömmars katt igen! Lilla nakenkatten som är SÅ söt och så otroligt sällskaplig.

Här är hon, med sin lilla tröja på sig. 

Imorgon ska jag först tenta, sedan åka till Älmhult (om tågen har börjat gå igen då) för att träffa familjen och släkt. Men det är också så att bästis Hanna fyller 21 och därför ska jag till henne en runda med och lämna paket. Sedan tillbaka till Växjö igen för att gå ut på Sivans med mina goa klasskompisar och (förhoppningsvis) fira att tentan är avklarad! Annars för vi gå till Sivans för att det är synd om oss istället. Det går alltid att hitta anledningar att att gå dit ;) 

För att avsluta med något positivt som får mig på goda tankar inför morgondagen. Idag jag fick veta resultatet på min "oral exam". VG

2/12-2013

Första advent igår. <3

Igår kväll fick tentaplugget stå tillbaka för lite adventsmys. När Sancho gav mig sin såndär "lek med mig- blick, snälla!!" så kastade jag såklart iväg mina böcker och gosade katt istället.

Men snart är det dax. Muntlig tenta... 

Alla mina memorykort hjälper mig med pluggandet så nu hoppas jag verkligen att detta går vägen.

Och direkt efter tentan ska jag galoppera vidare till en workshop med LR. 

Så nu tar jag på mig min snyggaste piké- tröja och håller tummarna för att eftermiddagen går bra. 

Memory

Oftast ser jag tentaplugg som ett väldigt omfattande memoryspel. Jag gör lappar till mig själv (alla i olika färger, för att göra det roligt) skriver en fråga på ena sidan och sedan vänder jag på lappen och skriver svaret på min egen fråga där. Dessa lappar "leker" jag med tills jag kan alla i sömnen. Så tentapluggar jag, om någon undrar.

När man går till campus från Ica i teleborg så går man under en tunnel.

 När man går in i tunneln går man även in i bubblan, den verklighet jag lever i just nu

Men, snart är det jul och då kommer jag ut ur min bubblan för ett tag. Ska bli SÅ skönt.

Ge Bullen ett ben

En dag full av allt. Precis så har denna dagen varit. 

Pluggat har jag gjort, såklart. Jag har skrivit på en analys till en gammal dammig novell. Ganska roligt faktiskt. Men det har hänt lite andra roliga saker idag också. 

Mamma var här. Hon hade med sig en hel guldgruva (kylväska) med diverse förnödenhet (lussebullar, bullar, tryffel, bröd). Superhärligt! Det finns inget som är så gott som mammas hemmabakade smaskigheter. Så naturligtvis har jag smaskat lussebulle ikväll. Och på tal om bulle. Jag känner mig så grundlurad! För det finns en låt som heter "ge Bullen ett ben" och denna låten har jag, helt oreflekterat, trott handlade handlar om en kanelbulle som vill ha ett ben. Varför en bulle skulle behöva ett ben har jag dock ingen aning om. Hursomhelst, idag fick jag reda på att denna Bullen som låter handlar om, är namnet på en hund... Helt plötsligt är inte låten lika flummig längre... Aja, det var en liten parantes. 

När mamma var här så åkte vi och shoppade. Jag letade efter vinterskor och jag tycker att det är SÅ svårt att hitta skor som passar. Det är många skotillverkare som inte vet att man kan ha storlek 35 i skor fast man är 21 år... Men det kan man faktiskt! Och idag så bara gick jag rakt in i skoaffären och såg ett par fodrade stövlar som jag gillade, de fanns i min storlek :D och det bästa av allt, när jag ställde mig i kassan och gjorde mig beredd på den svidande känslan i plånboken, likt ett skrubbsår. Då kom mamma, som alltid när man behöver henne som mest, och hon betalade. Alltså, jag hittade snygga skor, de fanns i min storlek, mamma betalade. Kan det bli bättre shopping?

Efter vi shoppat klart var det dax att ta mig till LR workshop. Ett bra möte ikväll och vi har en del spännande pågång. När det börjar närma sig så kommer jag att berätta mer om detta... 

Förresten, igår gjorde jag en avatar av mig själv! Jätteroligt ju :D här är resultatet.

Visst är det likt mig!? Så kan man göra en massa roliga saker med sin avatar tillsammans med andra människors avatarer. Gör en avarar du också så ses vi i teknikens värld.

lova vá rädd om dig själv, en hälsning du får

Idag kl 08.00 på morgonen hände det! JULKÄNSLAN INFANN SIG :D Så vad gjorde jag då? Jo, jag släpade fram varenda tomte, ängel, ljusstake och snögubbe som jag äger. Oj så mysigt det blev. :) 

 När jag strosade runt kl 8 på morgonen, fortfarande iklädd pyjamas, och julpyntade så lyssnade jag såklart på julmusik (och min pratglada katt). Hur mysigt är inte det lixom? Dessutom kokade jag kaffe så kaffebryggaren puttrade och fräste samtidigt som doften från kaffebönorna började slingra sig runt i lägenheten och till slut hittade sin väg upp i min näsa. Julsången som gick på repeat i säkert en halvtimme var tänd ett ljus. Det är min absoluta favoritjulsång och den får mig att rysa, varje gång. (det rimmade, hihi) Speciellt i sista versen lova vá rädd om dig själv, en hälsning du får. 

Jag hade helt enkelt en otroligt bra start på dagen. 

Mina fina Sia änglar i glas. Egentligen julgranspynt men eftersom jag har en julgran utan grenar så får de stå och vara fina på en hylla istället. Bild på min berömda julgran utan grenar kommer i ett senare inlägg. ;)

Efter en lugn och harmonisk morgon gick jag till skolan, då helt plötsligt försvann allt det där julmysiga som jag byggt upp under morgonen. För idag har vi pratat om den ökända muntliga examinationen som ska ske den 3 dec. Där kommer vår lärare, helt skoningslöst, överösa oss med frågor och peka med hela handen på den som ska svara. Alla kommer att få 4 frågor var och man måste svara rätt på 3 av dem för att bli godkänd. Känner redan hur orosknutan börjar växa i magen. Jag AVSKYR muntlig examination. Det är helt okej med muntliga presentationer och jag håller gärna lektion framme vid tavlan men inte muntlig examination. ..Usch. Det känns att terminen börjar gå mot sitt slut för nu hopar sig examinationer, muntliga presentationer, inlämningar av diverse uppsatser och som om inte det skulle vara nog så har jag en grammatiktenta den 7 dec, på bästisen Hannas födelsedag.... 

Så, för att stressa ner lite plockade jag med mina smycken och gjorde iordning ett av hyllplanen i vår bokhylla och har nu proppat det fullt av mina smycken, nagellack och sådant livsnödvändigt. Titta så fint det blev!

Nu är det dags att jag slänger mig på soffan och bläddrar lite i grammatikboken innan det är dax att sova. För imorgon är det en massa roligt planerat! Workshop med LR och mamma kommer på besök. Vilket får mig att tänka, shit... jag måste nog diska. 

läsa, skriva, tänka, plugga

Här har det varit tyst nu allt för många dagar. Det beror inte på att jag inte haft något att skriva, snarare tvärt om! Det har hänt så mycket saker hela tiden att jag inte tagit mig tid att sätta mig ner och skriva ihop något vettigt här. Något som jag verkligen måste berätta om är helgens höstkonferans.

Helgen med LR- stud i Södertälje, den var verkligen lyckad på alla sätt! Jag träffade jättemånga engagerade, roliga, trevligt och framför allt duktiga och pålästa LR- medlemmar. På två dagar lärde jag mig mer om skolpolitik än vad jag lärt mig under hela mitt liv hitintills. DET NI! Vi diskuterade en hel del intressanta saker men det som jag tyckte var roligast och som ligger mig varmast om hjärtat är normkritik.  Vad är en norm? vem bestämmer att det är en norm (det som anses vara "normalt")? vad händer om man hamnar utanför normen? Varför är det viktigt att vara normkritisk? Hur gör man för att vara normkritisk?

Något som vi människor är bra på är att placera in varandra i fack. Efter bara första intrycket brukar vi ha bestämt oss för hur vi tror att en annan människa är. Sortera folk är något vi gör för att orka existera, det skulle bli för jobbigt annars. Men ibland kanske denna sorteringen går liiite för fort. Vi antar gärna att en bebis med rosa mössa är en flicka. Vi vill gärna att en storögd blondin ska vara korkad. Vi vill ofta tro att en kille som klär sig i rosa och sitter med benen i kors är homosexuell. Antaganden som dessa är sådant vi gör omedvetet, men för att få ett slut på detta så måste vi medvetandegöra att detta är ett problem. Börja fundera på detta, vilka förutfattade meningar har just du?

Som sagt var, en superbra helg! jag måste ge cred till en 12- årig kille som höll föreläsning för oss blivande lärare och studie- och yrkesvägledare. Han pratade om hur viktigt det är att inte ge upp när något är jobbigt och hur viktigt det är att ha en god tillit till sig egna förmåga. Denna kille verkligen stortrivdes på scenen och han gjorde det SÅ bra. Han menade att det inte är hela världen att man inte fattar allt i skolan när man först hör det, man måste ge det lite tid. Han lämnade oss med följande visdomsord...

"Få inte panik om du inte fattar allt direkt, ingenjörer får betalt för att sitta hela dagarna och inte fatta någonting "

Just nu är det äckligt mycket att göra i skolan och så kommer det att se ut nu fram till jul. Men igår fick jag glädjande nyheter som gav mig lite nya krafter. Ni vet dendär hemska tentan som 4 av 60 klarar. JAG KLARADE DEN! :D Det firade jag med att gå hem och plugga grammatik och göra lite litteraturanalyser. plugg, plugg, plugg.... En till sak som gör att allt blir lite lättare och roligare är att William fick jobbet han var på intervju för! Så i jul hittar ni honom på media markts vitvaruavdelning. 

Idag har jag hunnit vara lite kreativ, om så bara liiite. För jag har faktiskt bakat bröd. Det fina med bröd är ju att man inte måste stå och titta på det när det jäser och när det är i ugnen. Vilket betyder att man kan multitaska och göra andra saker samtidigt. Typ slänga sig på soffan och läsa ;)

 William åt upp en halv brödlimpa, jag tolkar det som att brödet varv gott. :)

På topp

Igår nådde min lilla blogg rekordmånga visningar. 157 stycken, vilket är jätteroligt eftersom det måste betyda att gårdagens blogginlägg handlar om något som intresserar och upprör. Jag fick en del irriterade kommentarer där jag blev beskylld för att inte ha kunskap om SD:s politik. Jag kan säga såhär, jag diskuterar mer än gärna ämnet, men inte med de som inte klarar av att göra det på ett snyggt sätt. Personangrepp är aldrig okej och letar man efter bråk så föreslår jag att man söker sig till ett annat forum.

Nog om detta.

Igår var vi LR-stud medlemmar ute på Stallarna och hade lite "lära känna kul". Vi tyckte att just gårdagen var en perfekt dag att gå till Stallarna (ett uteställe för studenter) just för att det är Pridevecka på campus, veckan är till för att uppmärksamma kärleken. Dessa fina pins hade vi på oss, dagen/veckan till ära. (HBTQ står för homosexeulla, bisexuella, transpersoner och queer)

  kärlek är fint oavsett vem man blir kär i

Själv är jag jättekär i min pojkvän som idag har varit på en jobbintervju idag! Så nu håller vi verkligen tummarna för att det går vägen.   

En annan varelse som är kär i är min katt. Det är jättehärligt :D Hon dömer inte mig, hon tycker om mig precis som jag är. Det är bara när jag borstar henne som hon vill ge mig på nosen, annars är vi alltid bästa vänner. Hela mitt liv har jag längtat efter att ha djur hemma, under hela min uppväxt tjatade jag på mamma och pappa om att jag ville ha allt ifrån vandrande pinnar till en hund! Till slut fick jag faktiskt en hamster, världens sötaste dessutom! Pumba hette han :) Det tråkiga är bara att de inte blir så värst gamla, jag fick höra att de lever i genomsnitt 2 år, men min Pumba visste inte att han bara kunde bli två så han blev faktiskt 3. Jag flyttade hemifrån för lite mer än 1 år sedan och redan när jag flyttade visste jag att det bara var en tidsfråga innan jag skulle skaffa katt. Nu har jag henne, min lilla kattskatt. Eller, så värst liten är hon inte längre, hon är stor som en liten hund och väger 3,5 kilo. Men, ju större katt desto mer finns det att älska ;)

Någon gång i framtiden, när jag bor i hus och har mer fritid än jag har nu så ska jag skaffa hund, det är verkligen en stor dröm! Jag minns när jag var lite och hälsade på moster, då hade hon en hund som var lika gammal som jag själv. Jättefin och supersöt var hon, Nanja. Jag önskar att jag hade en bild så att jag kunde visa er. Moster hade även en annan hund, en schäfer, Alexis. Jag minns hur häftigt jag tyckte att det var att Alexis gjorde precis som moster sa! Då visste jag att jag ville ha en egen hund, en som Alexis. Vilket betyder en hel del träning och jobb, det är därför jag inser att jag faktiskt inte kan ha en sådan hund som det ser ut nu. Men det kommer, längre fram i livet. Just nu har jag Sancho och henne är så tacksam för. 

Nähepp, nu ska jag faktiskt slänga iväg ett mail till Sanchos uppfödare och ge henne de bilder som jag precis postat här. Jag måste ju visa henne lite då och då hur Sancho har det och hur fin hon är nu i sin fluffiga päls. 

Enemy at the gates

Igår såg jag en film som rörde upp starka känslor, en film som berättar om något fruktansvärt som hände år 1943 men som blivit högaktuellt igen idag 2013. (tycker jag) filmen heter Enemy at the gates och den handlar hur det var att leva som rysk soldat under andra världskriget vid slaget i Stalingad. Trots alla filmer och allt man hört om misären under andra världskriget så kändes filmen ändå ny, för den tog upp en sida av kriget som, i alla fall inte jag, sett så mycket av tidigare. Den handlade inte om de fruktade koncentrationslägren och inte heller om den Judiska förföljelsen. Den handlande istället om hur desperata ryssarna var att försvara sitt land och hur de då skickade ut unga pojkar i strid och därmed mot en säker död.

Det hann rulla ca 5 minuter av filmen innan jag satt och storbölade. Allt blev så verkligt på något vis. När jag såg alla unga gossar stå där med sina allt för stora militärgröna rockar, bärandes vapen som var tyngre än de orkade bära, alla med ett ansiktsuttryck som visade ren och skär rädsla. Bland dessa pojkar la jag speciellt märke till en av dem, en gosse var jättelik min egen lillebror. Det jobbigast med detta var att denna film som jag kollade på hemma i soffan var en regisserad spelfilm, men den baseras på verkliga händelser och skådespelarna spelade roller som personer som funnits på riktigt. Vilket betyder att, om jag och min familj levt under denna tiden så hade det med största sannolikhet varit min egen bror som stod där.

Jag tycker att det är bra att filmer som dessa görs och påminner oss om vad som hänt och vad människan är kapabel att göra. Som jag skrev tidigare, tycker jag att denna film är aktuell nu 2013, varför tycker jag det? Jo, Sverige- Demokraterna och deras Jimmie Åkesson. Att se Jimmies ansikte i TV-rutan ger mig kalla kårar. Att Sverige- Demokraternas politik börjar få fäste är för mig helt obegripligt. Människor runt om i hela världen vet vad som hände under WW2 och de vet vad det berodde på. Det berodde på att en man vid namn Adolf Hitler hade hade extrema åsikter som han propagerade för till folk trodde på honom. Från början hade han ett litet parti Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei detta parti växte sig allt större. Hitler utsåg judarna till syndabockar och beskyllde dem för allt ont här i världen. 

Idag har vi Åkesson, han startade ett litet parti SD, han och hans parti driver, enligt min mening, endast en politisk fråga nämligen invandringspolitik. Åkesson har utsett muslimer till syndabockar. Jag tycker att det är otroligt skrämmande att höra hur människor i min egen omgivning börjar tycka att det Åkesson står för är bra. Många påstår att SD "säger det alla tänker". Då är min fråga, vilka är dessa alla? Förmodligen de ungdomar som SD har övertygat. De ungdomar som inte är klara med sig själva, de som inte vet vart de står i den politiska debatten. Det är de ungdomarna som är lättövertalade. Och hur vågar jag påstå något sådant? Jo, när det var skolval sist så var jag på en grundskola och hade praktik, på denna grundskola var det SD som vann. Två år senare var jag på en annan skola i en annan del av Sverige, där hade jag också praktik och under min praktikperiod pratades det mycket politik, de flesta av eleverna påstod sig, även på denna skola, att vara sverigedemokrater. Dessa elever gick i sjunde klass, vilket betyder att de var 13 år gamla.

På ett vis kan jag förstå att dessa ungdomar tycker om SD. För SD gör politik, något som är ganska komplicerat och svårt att förstå, till något som är väldigt simpelt. De driver en fråga som de har ett tydligt svar på. 

Jag vet att det finns de som inte håller med mig när jag säger att Åkesson är nya Hitler. Det finns också de som tycker att jag tar i lite väl hårt när jag säger så, jag är fullt medveten om det. Men det tar inte bort det faktum att Hitlers parti och Åkessons har mycket gemensamt.  Jag vet också att jag inte är villig att se hur historien upprepar sig, jag vill inte se min familj stå där med en för stora militärgröna rockar med ett tungt vapen i handen och med rädslan i blicken.

Jag vill ha ett Sverige där vi delar med oss av vår rikedom. 

En käpp i hjulet

Överskiften "en käpp i hjulet" är passande till detta inlägg av mer än en anledning faktiskt. För jag har inte varit så bra på att uppdatera bloggen sistone och det beror på diverse käppar, bland annat plugg, LR och en hel massa städande och andra saker man måste göra för att livet ska rulla på.

Förra veckan var jag t.ex. hos tandläkaren, alltid lite läskigt att gå dit tycker jag. Egentligen har jag ingen anledning att tycka det för jag har inga dåliga erfarenheter av att gå till tandläkaren och jag har *peppar, peppar ta i trä* aldrig haft hål i tänderna. Det är väl något jag lärt mig från tv och annat, att man SKA vara rädd för tandläkaren för hen (ja ni såg rätt jag skrev hen)  har stora sprutor och drar ut dina tänder utan bedövning med en oljig tång som de hämtat från garaget. Men inte heller denna gång var tandläkaren så hemsk som jag befarade. Han var en ung kille som med ett nonchalant uttryck sträckte fram näven och sa "tjabba tjena, läget?" en impuls sa mig att jag borde fyllt i med ett "hallå" efter hans "tjabba, tjena" men som tur var lyckades jag bromsa mig själv från att vara pinsam. Under tandläkarbesöket ficka jag reda på att jag inte kommer att få några visdomständer. JIPPIE!! :D så skönt att slippa det. Men innan jag skulle gå spärrade han ögonen i mig på ett sätt som fick mig att dra på smilbanden (för han försökte nog se lite arg ut men han lyckades inte så bra) och så sa han "SLUTA GNISSLA TÄNDER". Då tänkte jag,  men det kan ju bli lite svårt eftersom jag gör det när jag sover och just då är jag inte riktigt medveten om vad jag gör. Men för att göra tandläkaren nöjd så sa jag att jag lovar att sluta. :)

Som jag skrev innan, "en käpp i hjulet" passar bra till detta inlägg av mer än en anledning, för det är även så att nya kursen i Litteratur har börjat. Och just nu håller vi på att läsa om vad en text egentligen betyder och vad alla liknelser står för. Såhär andra dagen på kursen är jag förväntansfull och tror att det kommer att bli roligt.

Morgondagen bjuder på föreläsning, grupparbete och sedan ska jag och en till medlem i LR-stud gå runt på campus och hänga upp affischer för att informera om en föreläsning som är gratis för all som är medlemmar i Lärarnas Riksförbund. Den handlar om hur man som lärare använder rösten utan att slita ut den. Ska bli jättespännande att lyssna på. Ett HETT tips till er som är lärarstudenter. Dessutom kommer det att sättas upp planscher om ett annat möte vi kommer att ha som är öppet för alla medlemmar och inte bara styrelsen, där kommer vi att bearbeta åsiktsdokumentet. Alltså gå igenom vad LR-stud egentligen står för och jobbar mot. Vi bjuder naturligtvis även på fika. (nu blev det visst lite reklam här känner jag)

Från en sak till en annan, eftersom det börjar närma sig jul så har jag börjat klura på en önskelista till tomten. Och om det är någon som undrar vad de ska köpa till mig så står det NAKENKATT överst på min önskelista.

har ni sett något sötare i hela era liv? (ja min Sancho såklart) men denna kommer tätt efter. Mitt hjärta smälter <3

NU kan jag ta ledigt. Tills på måndag

Den fruktade tentan är nu över. Mitt liv kan börja igen och ikväll kör vi tentafest hos Paula och sedan utgång på Sivans. Detta för att fira att veckor av plugg nu är över. för denna gången.. Detta måste varit den i särklass mest spretiga tentan jag någonsin gjort! Den innehöll satslösning, fonetisk transkription, talapparaten, ordklasser, fraser, satser, ordbildning och MYCKET MER. Helt sjukt! Om jag klarar denna tentan ska jag unna mig något riktigt fint. Men man ska ju inte tro att jag är ledig nu bara för att tentan är klar, för på måndag börjar nästa kurs. En litteraturkurs, den tror jag kan bli riktigt kul. Få gräva ner sig i analyser av gamla litterära verk, det är min nördigaste sida och jag ÄLSKAR det :) 

Men innan måndag har jag lite annat på agendan! Först och främst Sivans ikväll men i morgon ska jag ta mig ut i Lönsbodas mörka skogar och hem till Mormor och morfar för att fira farsdag. Jag ska fira den lite extra eftersom jag har gjort något dumt... jag glömde pappas födelsedag som var i tisdags.... och jag håller på att skämmas ögonen ur mig.  Och det är inte första gången jag glömmer en familjemedlems födelsedag... :( För när man lillebror fyllde år i somras kom jag till Älmhult, men inte för att fira honom utan för att hälsa på bara. Så jag ringde lillebror och frågade om han kunde hämta mig på stationen och snäll som han är så kom han dit. När vi sedan kom hem låg det ett paket på bordet, varpå jag frågar "varför ligger det ett paket där?" och min söta lillebror tittar på mig med sina rådjursögon och säger "Sandra, jag fyller år idag..." Jag dog på insidan.... Det är bland det absolut värsta och mest pinsamma jag varit med om. Så fört att detta inte ska hända igen så har jag införskaffat en almanacka för år 2014 där jag ska skriva in ALLA födelsedagar jag kan komma på. 

På måndag är det en ny vecka, ny kurs och jag ska på möte med LR-stud Sedan vidare till BC- vilket står för Buddy Community. Där jag tänkte kolla om det kan vara något för mig att gå med. Eftersom jag har så mycket plugg så känner jag att det kan vara bra för mig att engagera mig i något som inte har med plugg eller något superseriöst att göra. I BC är huvuduppgiften att anordna fester, göra roliga saker tillsammans med internationella studenter och se till att de får "the time of their lives" när de är här i Sverige. Jag ska på intervju med huvudansvarig för BC på måndag för att se om jag platsar i deras kommitté. Spännande. :) Så just nu finns det en massa roliga saker att se fram emot. 

Ha en superbra helg!  

Lev i nuet men bädda för din framtid

Ni vet de rosa linserna som jag pratade om att jag skulle ha på mig för att fira halloween... de blev det inte mycket med. För tydligen hade jag köpt linser som var extra stora och stora linser+Pygméöga=dåligt. I övrigt var kvällen toppen med god mat och mina bästa vänner på plats. Festen jag var på var en årsfest för Enerydas fotbollslag, på bilden nedan ser ni spelarna krama om varandra, alla bar såklart guldhattar. Så vad gjorde jag på en fest för fotbollsfantaster? det är en bra fråga eftersom jag och sport hör lika dåligt ihop som maskar och solljus. Jag var helt enkelt där för att en del av mina vänner råkar tycka att fotboll är roligt. Jag kan förstå dem på ett sätt, den gemenskapen som finns inom ett lag är svår att få någon annan stans.

Från en sak till en annan, nu är det tentavecka! på lördag smäller det och då är det salstenta i engelsk lingvistik. Detta betyder att största delen av min vakna tid fram till lördag kommer att gå åt till att plugga. läsa, anteckna, skriva uppgifter till mig själv, prata högt med mig själv, komma på konstiga låtar i mitt huvud för att befästa begrepp, göra mitt egna memory. Ja, alla sätt är bra utom de dåliga. Idag fick jag reda på att senast en klass gjorde den tentan jag ska göra på lördag så blev 4 av 60 elever godkända... matte är inte min starka sida men till och med jag kan räkna ut att chansen att klara tenta på första försöket inte är jättestor.

Dock har jag fått glädjande nyheter om min förra uppsats, den var GODKÄND! och dessutom (nu tänker jag skryta) så hade föreläsaren kopierat inledningen jag gjorde i min text och klistrat in i sin PPT för att visa andra studenter hur man gör en inledning. Jätteroligt faktiskt :) Vill ni se den? KLART NI VILL! så här kommer den ;) 

In the Swedish article “Attityder till sociolekter och sexolekter” the author Jan Einarsson (2004) is discussing linguistics in relation to gender and social variation. The author is presenting a number of linguistic studies which are made to receive knowledge about linguistic adaptation based on preconceived ideas of various social groups in society.

För den som inte själv tycker om att skriva så kanske det låter knäppt, men för mig är det som att visa upp ett konstverk jag gjort när jag visar upp en text jag skrivit. Medan vissa suckade över att vi kommer att ha ytterligare två uppsatser att skriva innan jul så spridde sig ett leende över mina läppar, jag tycker det är jätteroligt att skriva! Vilket kanske inte kommer direkt som en chock eftersom varje blogginlägg jag gör har längden av en kortare uppsats. 

Aim for the stars and you will reach them, it is just a matter of time

ännu en dryg helg... eller? ;)

När vardagarna till största del består av måsten så känns det viktigt att göra annat på helgen, när man kan. Därför är denna helgen också uppbokad till 10000. Vilket jag tycker är roligt! jag har dessutom bokat plats på Höstkonferansen med LR(lärarnas riksförbund) så den 16-17 nov. ska jag bo på hotell och äta god mat, men såklart också delta på föreläsningar och i diskussioner om skolpolitik och liknande. Allt för att göra situationen för blivande och verksamma lärare så bra som möjligt. Superspännande ska det bli!

Igår kväll var jag på bio med denna spillevinken :)

Paula heter hon, supergo´! Vi kollade på Thor, inte min typ av film egentligen men den var ändå riktigt bra :) Det är en "fuck-you-pang-pang-film" som är gjord med glimten i ögat. Den var i 3D vilket var helt nytt för mig. Jag har hört så mycket bra om 3D att jag nog hade lite för höga förväntningar, för om jag ska vara lite party-pooper så tycker jag att "vanlig" film är bäst! Men kul att ha provat på 3D, en erfarenhet rikare. 

Kvällen kommer att bjuda på fest i lilla hålan Eneryda som ligger utanför mitt Älmhult. Så snart ska jag dra mig mot stan för att hoppa på tåget och ta mig till Älmhult och hem till Hanna. För där ska jag gå på en snabbkurs i att sätta i linser. För ikväll ska jag och ett par tjejer skoja till det och använda läskiga linser för att uppmärksamma den konstigaste högtiden jag vet, Halloween. Förstår mig verkligen inte på den högtiden, kanske jag som är bitter men är den inte mest till för att tjejer ska visa upp sina kroppar och klä ut sig till sexiga städare, sexiga sjuksystrar eller varför inte en sexig djävul? Att klä ut sig kan vara riktigt kul, men ska man klä ut sig under halloween så ska man väl vara läskig, eller? Så därför har jag bestämt mig för att se läskig ut ikväll i mina rosa linser! Kommer nog en bild på det senare om jag lyckas fjöla i linserna. 

Nu måste jag packa klart inför ikväll och se till att komma iväg i tid, för det är det nya med mig, jag har blivit dålig på att hålla tider av någon anledning. Jag har alltid varit så punktlig förut. Aja, så är det att vara en upptagen människa. Eller också är det så det är när man är sölig.... ;) tror det sistnämnda stämmer bäst. 

känslan sitter i magen

Som vanligt när jag har mycket att göra eller om jag ska iväg på något som jag tycker är spännande så säger min migrän ifrån. Ett tag har jag varit helt fri ifrån huvudvärk och illamående men nu helt plötsligt har det kommit tillbaka som ett brev på posten. Sedan igår kväll har jag haft min märkliga huvudvärk som sitter i höger sida av huvudet och känns som någon slår mig i höger öga en gång i kvarten. Och så blir jag alltid när det är mycket på en gång.... då man behöver det som minst.

Imorgon har jag seminarium och en hel drös med instuderingsfrågor ska vara klara tills dess. Samma kurs som instuderingsfrågorna är till har jag tenta i nästa vecka... Vilket betyder att jag bitit ihop över och underkäke idag och gått till skolan ändå och pluggat. Vilket inte är skitsmart eftersom det bara gör det hela värre jag veeeet ju det. Men ändå gör jag det. Att man måste ha klarat alla kurser första halvåret för att få plugga vidare, den pressen är helt obeskrivlig. Ibland stressar det mig på ett bra sätt som gör att jag bli peppad och motiverad men ibland pressar det mig till att göra mer än jag orkar vilket resulterar i grotesk migrän. Och nu sitter jag här, nästan skäms över vad min prestationsångest kan få mig att göra. Det är ju så inte värt det.

Vad vill jag säga med detta? Jo, det är naturligtvis viktigt att kämpa för att nå sina drömmar, men inte till vilket pris som helst. Inget är viktigare än din egen hälsa.

Engagerad- hellre än likgiltid

Helgen har bjudit på besök från Västervik av Williams syster Evelina och födeledagsfirande gånger 2! Då Evelina nyss fyllt 18 och Sancho- flickan fyllde 1 år igår! Lilla tjejen har blivit så stor. Alltså har helgen varit väldigt skön och avkopplande men idag har jag rivstartat veckan med Lingvistik- plugg, föreläsning/seminarium och DESSUTOM har jag varit med på ett möte med Lärarnas riksförbunds studentförening. Och jag har blivit invald i föreningen som suppleant. Vilket innebär att jag finns med som en hjälpande hand till styrelsen och jag kommer att delta på deras styrelsemöten och vara ersättare till ledamoten om det skulle behövas. Just nu känner jag att det snurrar en  massa info hej vilt i huvudet på mig, men jag hoppas att allt efter hand kommer att falla på plats. Om ett par veckor ska vi ha lite lära- känna- kul så att vi får en fin liten sammansvetsad grupp. Denna balla tröjan fick jag ;)

Här kommer en bild från helgen med båda födelsedags-tjejerna när vi var ute på promenix

Och här är lilltjejen

Tänk att min stora tjej varit såhär liten! En bild från första gången jag träffade henne innan vi fick ta med henne hem. Kärlek vid första ögonkastet. <3

Ha en fin vecka, för det ska jag ha.

Hej Helg, du är välkommen!

Toppenbörjan på denna helg måste jag säga! Ett arbete är avslutat och inskickat och dessutom fick har jag fått resultatet på min muntliga redovisning som jag gjorde i tisdags, denna gången smackade jag in ett VG. Känns otroligt bra! Denna fredag är också CSN- fredag vilket betyder att kontot fyllts på med nya guld- tior. Och vad gör jag då? JO, sticker såklart in till stan och går en sväng ;) På vägen in till stan träffade jag en styck Josephine, hon var min trogna vapendragare under hela första året på lärarprogrammet då vi båda läste svenska. Hon är en sådan människa som ligger mig varmt om hjärtat. Och vet ni vad hon sa? Hon sa att hon gillar min blogg! :D jätteroligt att höra tycker jag.

Väl inne i stan träffade jag en annan brutta som jag tycker väldigt mycket om, nämligen min Hanna. Vi gick en runda i stan och hjälp vad det finns mycket fint i klädväg nu. Av alla fina kläder jag hittade var det en skjorta som fick följa med mig hem från H&M.

En bokstavsskjorta! Jag bara kände att en sådan MÅSTE jag ha, om man ska bli lärare måste man ha en tröja med bokstäver på, det fattar väl alla? Alltså jag ÄLSKAR H&M, massa fina kläder och det är billigt! Idag hade jag dessutom en rabattkupong med mig som gav mig 20% rabatt på valfritt köp. WOHO

Förresten, ser ni ringen på mitt finger? William har också en, för det är en parring. Detta betyder att vi har en varsin ring för att visa andra att vi tycker om varandra och att vi hör ihop. Alltså en parring :) Det kommer kanske en bättre bild på ringen i ett senare inlägg så att ni får se hur fin den är.

På bilden syns det inte så tydligt men jag har på mig ett armband som jag köpt för att stödja bröstcancerforskningen. För er som missat det så var jag på sjukhuset i växjö i tisdags för att höra på info. om bröstcancer. Mycket bra info och en del tips om hur man undersöker sina bröst efter ovälkomna knölar. Känner att jag måste göra ett inlägg om mina smycken, för faktiskt så har alla min smycken en historia, på ett eller annat sätt.

Ikväll kommer Williams lillasyster Evelina på besök, hon ska vara här hos oss i helgen och bli lite ompysslad för hon har nämligen nyss fyllt 18. Så imorgon ska vi gå på en japansk restaurang och fira henne med lite god mat. Det kommer bli jättebra tror jag.

Nähä, nu är det hög tid att röja lite i lägenheten och skyffla bort alla löv som Sancho dragit med sig in. Medan jag och William städar så ligger Sancho och bevakar arbetet från sitt fluffiga slott.

Ha nu en riktigt bra helg go´vänner.