Mamma är bäst

Vad vore en tacksamhetskalender utan att blogginlägg till mamma? Att mamma skulle få ett eget inlägg på bloggen hade jag redan planerat, men att inlägget kommer just idag är för att mamma och Jesper var här i lilla lyan och hälsade på. Under besöker så gav jag den briljanta idén att mamma kunde följa med mig och handla (så att jag kunde få skjuts) och som den supermamma hon är så gjorde hon det utan att klaga.  Men inte nog med det! När jag sedan skulle betalade så drog mamma sitt kort och betalade åt mig, och hur snällt är inte det? En sådan mamma har jag. Hon ger mer än hon tar. 

Min mamma är en sådan person som finns där när jag behöver henne som mest men samtidigt så vet hon när det inte är läge att lägga sig i. Vilket är en hårfin gräns! Jag minns gånger i tonåren som jag varit så otroligt arg på henne och tyckt att hon var den mest orättvisa människan som finns. Då tänker jag framför allt på gången då jag fick för mig att jag ville göra hål i läppen... Då sa mamma till mig "nej Sandra det får du inte, jag vet att du tycker att jag är dum nu men när du blir äldre kommer du att tacka mig." Ja mamma, du hade så rätt... TACK! Idag hade jag inte velat ha ett fult hål där som skulle sett ut som en pormask. Men jag hade många idéer för mig i tonåren, jag höll även på att experimentera med hårfärger i alla regnbågens nyanser. Mitt hår har varit både illrosa och blått, det sa mamma aldrig något annat än att det var fint. (fast det vet jag ju inte precis om det var) men det tyckte jag väl då antagligen. Önskar att jag hade en bild så att jag kunde visa er! Men som sagt var, mamma vet när det är dags att bry sig och när det är läge ett hålla med och låta mig få prova själv. 

Dessutom undrar jag hur många timmar mamma suttit i bilen och skjutsat på mig, både på dagarna men även på nätter hem från diverse fester lite överallt. Skulle bli ett antal timma sammanräknat just för att hon är en sådan som ställer upp. Men tro inte att det går att köra med henne och att jag fått göra precis som jag vill, hon har gett mig motstånd när jag behövt det, absolut. 

Min mamma finns där för mig i alla väder. Men inte bara för mig och för familjen, hon är en sådan som i allmänhet bryr som om andra människor och som ibland är näst intill för osjälvisk. Jag har henne att tacka för mycket, speciellt min envishet och mitt reflekterande tänk. Utan mamma undrar jag vem jag hade varit nu? Förmodligen inte alls den jag är idag...  Gånger jag varit nere på botten så har mamma varit där och fiskat upp mig igen. Därför är jag tacksam över att ha en mamma, världens bästa.