måndag 15 september 2014

kalla kårar

Jag kommer skriva ord som redan skrivits, tänka tankar som många redan tänkt. Det jag vill dela här är inget direkt revolutionerande. För det är inte bara jag som fortfarande försöker förstå hur detta kunde hända. Hur kunde Sverigedemokraterna, ett rasistiskt och homofobiskt parti med sned kvinnosyn bli Sveriges tredje störta parti år 2014? Vem vill använda sin demokratiska rätt till att rösta på ett parti som inte är för allas lika rätt att finnas? 

Jag har hört och läst flera dåliga argument för att rösta på SD:

"det börjar bli för många invandrare i Sverige nu"
"det är bättre att inte ta hit så många invandrare, för vi kan inte hjälpa alla" 
"vi ska hjälpa våra egna innan vi tar hit fler"
"invandrarna tar jobben för Sveriges ungdomar"
(listan kan göras lång)

För det är ingen hemlighet att kärnfrågan hos SD är invandringspolitik (egentligen vill jag inte kalla rasistisk propaganda för politik menmen...). Vad många glömmer bort är att SD inte bara är ett rasistiskt parti. För de vill dessutom reducera både hbtq-personers och kvinnors rätt i samhället. Kort sagt vill de rasera det Sverige som vi alla tillsammans jobbat så hårt och länge för att bygga upp.  

Om Sverigedemokraterna fick bestämma skulle vi alltså satsa resurser på att hjälpa flyktingar i deras hemländer istället för att öppna Sveriges gränser. Detta betyder att människor som lever i svält, fattigdom, rädsla och krig skulle stanna kvar i sina hemländer och bli provisoriskt hjälpta på en plats som vilken sekund som helst skulle kunna sprängas i luften. SD vill också att samkönade par ska fråntas rätten till att ingå äktenskap, det skulle återigen göras skillnad på kärlek och kärlek. Ett SD-styre skulle även innebära att rätten till abort minimerades, kvinnor skulle berövas rätten till sina egna kroppar.  

Åkesson har förmågan att paketera stinkande skit i ett fint paket som luktar rosor. Men, kom igen, den som är läskunnig kan själv tillgodogöra sig informationen om vad SD egentligen står för. 

2 kommentarer:

  1. Förbannad, frustrerad, matt, uppgiven.. flera steg som tröskats igenom innan jag kom fram till att vad jag kan göra är att fortsätta stå för det jag tror på, markera i olika sammanhang att en berikande mångfald är välkommen. Och att jag tycker inte att jag är viktigare än andra människor- eller djur. Och när jag ser andra reagera blir jag glad, hejja dej :)
    Hur blev det, "tittade" ni på kattunge..?!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man kan inte görs så mycket annat än att, precis som du säger, fortsätta visa vad det är man själv tror på.

      Ja... Vi ska dit denna veckan och troligen så får Sancho en kompis. Men inget är hugget i sten ännu. Kattungarna är så sööööta!! De är alla hittekatter som behöver ett hem. Bara det gör att vi vill ha en av dem!

      Radera