Det har varit en vecka som jag sent kommer att glömma. Vi har haft det superbra med massa sol, bad, god mat, turkosblått hav, fest, sena sommarnätter och skratt. 
Senare kanske det kommer fler och bättre bilder. Vi hade nämligen en mästerfotograf med oss på resan, Ida. Hon har fotat varje steg vi tagit på denna resa, när dessa bilder hamnar hos mig så kommer det säkert upp några här på bloggen.
Det var skönt att komma så långt hemifrån att jag kunde släppa allt. För ett tag kändes hela livet så bekymmerslöst. Ett tillfälle som jag skulle kunna komma tillbaka till om och om igen är när jag och Hanna satt i havskanten och spanade ut över vattnet och såg hur det skiftade ifrån ljust blått till mörkt, långt där borta i horisonten. Vi satt och spekulerade om varför det blåser samtidig som jag kletade in mig själv i blöt sand. Det kändes som att sitta i en rosa bubbla gjord och regnbågar och enhörningar med sidenrosetter. Jag blev brutalt tillbakadragen till verkligheten då mina våghalsiga vänner blev sugna på att "göra något roligt i vattnet, typ åka bananbåt". Det är inte min kopp te, men när alla andra ville sätta sig på en jättekudde som drogs efter en båt, så kunde ju inte jag vara sämre. Jag satte mig där och jag åkte, när brudarna skrek i extas så skrek jag i ren och skär skräck. Tur att vi är olika, om alla hade varit som jag så hade vi inte lämnat solstolarna på hela veckan.
Egentligen skulle jag kunna göra detta inlägget hur långt som helst, men det gör jag inte. För jag tror att ni fattar budskapet. Veckan var bäst och mina vänner ännu bättre. Blir varm i hjärtat när jag tänker på detta.
Härligt att ni haft det så bra. Å vad fin du är, ser solbränd avslappnad & glad ut! Härligt att se!
SvaraRaderaTack så mycket <3
Radera