Prassel prassel

Sancho har en mycket märklig fobi, hon är extremt rädd för allt som prasslar. Och speciellt sådana blåa Ikeakassar som är perfekta att bära tvätt i. När det är dax att tvätta och jag eller William plockar fram de blå kassarna så gömmer sig Sancho. Men idag gjorde jag en rolig upptäckt!

Jag hittade lilla trollet i en av de läskiga kassarna. Hon börjar bli kompis med dem! Detta fick mig att fundera på att jag själv borde göra mig av med en av mina största fobier. Jag är nämligen skiträdd för fåglar. Det har jag varit så länge jag kan minnas, speciellt duvor är jag rädd för. Det är deras opålitliga sätt att flaxa omkring som jag inte gillar. Jag gillar inte heller ljudet av vingslagen, de skär i öronen på mig. Dessutom finns det inget läskigare än deras små kolsvarta pliriga ögon. *ryser* När det kommer en fågel mot mig så tappar jag nästan andan. SÅ LÖJLIGT jag vet, men jag är lika rädd ändå. Men hur gör man sig av med en fobi? Jag har hört att man ska utsätta sig för den. Jag kanske borde börja hänga lite med fåglarna som bor i vårat soprum. Eller kanske gå efter fåglarna som skuttar runt utanför kebabvagnen på campus. Men då skulle väl folk tro att det slagit över för mig alldeles. 

Slutligen kan jag meddela att båda mina inlämningsuppgifter som jag knåpat på dag och natt i en vecka ÄR FÄRDIGA :D