What does not kill you...

Efter ett par dagar sängliggande i migrän så är jag åter på benen. Eller kanske ska jag säga på rumpan? För sitta är vad jag gjort precis HELA dagen, men näsan ner i böckerna. Migränen kommer ju så attans olägligt nu när det är tenta på fredag. Men jag får ta igen pluggandet jag missat så gott det går. Jag har i alla fall haft en söt hjälpreda vid min sida hela dagen. 

Så skönt att ha Sancho, man är aldrig riktigt ensam hemma då. Men när jag gick ut med tvätten idag trode jag nästan att hon sprungit bort. Jag kunde inte hitta henne någonstans! När jag plockade fram hennes godis och ropade på henne så såg jag ett lurvigt huvud som tittade fram mellan kuddarna 

Som vanligt livrädd för de prassliga tvättkassarna. Men efter lite godis och mys så var ordningen återställd

Min lilla snäcka <3